Korrigering.

I februari kommer jag att göra korrigering på mina bröst, efter läkningen blev det ena betydligt mindre än det andra.. Jag var på återbesök hos kirurgen i december och då kom vi överens om att bröstet ska fixas till, det som är större ska minskas ner till det mindres storlek (tyvärr, jag hade gärna haft båda i samma storlek som det största bröstet är nu, men det är ju ett helt annat ingrepp  och kräver implantat då).. Sedan ska han även korrigera "hundöron" som blivit vid armarnas början och slut på ärren. 
 
Sedan hände en annan grej under hösten.. I november ringde min kirurg som gjorde min cirkumferent. Han eftersökte mig då vi skulle haft ett möte han och jag tidigare den dagen men jag inte hade varit där...? När vi redde ut saken visade det sig att jag inte fått några kallelser, vare sig till honom för "kontrollen/bedömningen" och heller inte fått kallelse till operationen han skulle utföra på mig i december!! 
Ni kommer kanske ihåg att jag skrev förra våren att han ska göra korrigering utav mina lår.. Det var detta vi skulle träffats inför den kommande operationen som var inplanerad då i december för att se hur mycket som skulle göras..
Dessvärre passade inte operationstiden mig, då jag inte var i sverige då, utan på min semester till Dominikanska Republiken.. Så jag bad om att bli kallad igen nästa år, helst som tidigast i februari. (Då vi har haft väldigt mycket senaste tiden på jobbet och jag känner att jag inte pallar med att vara borta och sjukskriven just nu..)
 
Så nu går jag alltså och väntar på att bli kallad igen!
 
Jag blev så paff när han ringde, jag trodde nästan min korrigering hade blivit bortglömd och jag hade själv i tanken att jag skulle höra av mig efter jul och efterfråga den om jag inget hört.. Men det var en sån överraskning att det var inplanerat, och så snart desutom då när han ringde... Nästan lite synd att jag inte kunde då.. Men som sagt, det var helt fel tajming i min tillvaro..
 
Senaste tiden har ju bestått av resan, massa jobb, flytt till nya lägenheten och allt vad som hör till flytt osv! Vi är inte färdiga än heller, och väntar på möbler som vi har beställt, och hantverkare springer här var och varannan dag och fixar olika saker vi behövt fixa..
Men vi börjar se ljuset i tunneln på det med.. 
 
Oavsett så älskar vi vår nya lägenhet!!
 

 
 
 
 
En liten vink om hur det ser ut hos oss.. Möblerna har jag ärvt utav min gammelfarfar Sigge, men dem stod i mitt föräldrahem större delen utav min uppväxt. Jag tog över dem från min pappa när han och hans fru flyttade från det stora huset till ett mindre radhus 2012. De följde med mig upp hit till Sthlm, men vid min tidigare separation så hade jag ingen plats för dem hos mig, så jag förvarade dem först i en kompis källarförråd. Men sedan flyttade hon till en annan lgh, och då valde jag att magasinera dem tills jag skulle få möjlighet att ha dem i mitt hem igen.. Så mycket gillar jag dessa rustika möbler, att jag betalade stax över 500spänn för ett förråd i nästan 1 års tid.. Men det var det värt för mig.. :)
 
 
Och vad det gäller resan låter jag några bilder tala för sig självt...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brösten och armarna mår bättre!

Nu är det flera av er som hört av er och undrat hur det har gått med allt och varför jag inte uppdaterat.. så jag känner mig väldigt skamsen som inte skrivit på så länge.. tänker på det ofta, men när jag väl ska till att göra det försvinner all lust. Är väl inne i en icke skrivande period just nu..
 
Hur som helst har ju mina armar mått bra och inte varit någonting med alls redan fårn början. de har ju läkt fint och jag tejpar dem nu som man ska göra i minst 6månader. byter tejp när den faller av, eller typ varannan vecka. Märker att min hud inte blir så irriterad då, när jag byter mer sällan.
Själva ärren är fortfarande hårda och jag är ömm där när jag tar på dem. Armarna svullnar fortfarande lite ibland, men jag använder inte armgördeln eller så längre, utan använde den så länge jag "skulle" enligt dem. Och sen har jag trappat ut det mer och mer. Ibland känns det ändå skönt att ha den på jobbet, få lite extra stöd i mina tunga lyft å så.
 
Brösten då.. Jo, sist jag skrev var det ju massor vi fick klämma ur och hålla på med flera gånger om dagen.. Det lugnade tillslut ner sig. Men efter det började min fettväv att dö- fettnekros. Så jag på kliniken fortfarande en gång i veckan och de skrapade/klippte bort sjuk fettvävnad från mitt högerbröst. Det där höll också på länge. Behövde inte hålla på å klämma massor , och behövde inte längre gå på antibiotika. Jag var sjuksriven tom 7/8 och började sedan jobba igen den 8/8. När jag återtgick till jobbet hade jag fortfarande ett litet hål kvar i bröstet som inte hade läkt ännu, men det läkte igen helt efter ytterligare två veckor.
Mitt vänstra bröst har mått bra hela tiden sedan omoperationen pga blödningen som vart, men efter det som sagt helt bra. Det vänstra har ju haft alla möjliga fel och massa bekymmer, men det är så skönt att det är över nu!
Dock har alla dessa bekymmer gjort att det bröstet har blivit mycket mindre än det andra.. det är alltså en stor synlig skillnad, minst en bh-storlek i skillnad.. Detta är något jag oroar mig för att det inte ska bli bra.. Men då jag var på sista ssk besöket då jag fortfarande hade sår så sa hon att oftast återställer kroppen sig naturligt, men att det kan ta några månader för den att återhämta sig. Men om det inte blir fullt så bra som förhoppningen är så får de göra en justering.. (vet inte ännu om det är något som blir gratis korregering pga komplikationer, eller om det är något jag själv får välja att vilja få utfört och då måste bekosta det själv..)
Hur som helst så ska jag ju på återbesök till min kirurg i december, ska ringa i november och boka den tiden till december. Då blir det en sista "besiktning" av mina armar och bröst och då får han/vi ta ställning till hur det ser ut och vad som ska göras sen efter det..
 
I det stora hela är jag väldigt nöjd med allt, även om jag gärna hade sluppit allt krångel och även missödet med att ha två olika storlekar på brösten ett tag framöver.. men det är sånt man inte i förväg kan veta att det ska ske.. Alla vet vi att operationer medför en risk och vi alla väger in om den är värd att ta.. och jag tog ju beslutet själv att det var det. Så nu får jag finna mig i det för stunden och jobba utifrån det jag har och se vad som kan göras åt det sedan..
 
Känner iaf att jag nog inte orkar med en till operation i år, och jobbet skulle nog heller inte bli så glada för det.. men en till nästa år blir det nog. Förutom justering av bröst till samma storlek vill jag som sagt fixa mina lår. Det är dem jag mår som allra sämst av nu, å på ett sätt så ångrar jag att jag inte fixade dem innan det andra, då det egentligen störde mig mer.. men det är väl för att jag väntar på kallelsen från KS att få dem justerade. Det jag kan slippa finansiera själv är jag mer än glad över att vänta med i detta fall.. även om jag bara väntar och väntar..
Men skulle jag  få kallelsen nu att det blir av innan vintern, då kommer jag kontakta dem och säga att jag tidigast gör det i januari. Mitt liv måste fungera ihop med allt också, sjukskrivningar, orken att återhämta mig osv..
Men jag får se när de hör av sig och ta ställning till allt då..
 
I övrigt mår jag väl rätt bra. jobbet rullar på fint och jag njuter av sambolivet. Dock händer det mycket omkring mig just nu, vänner som har det svårt på ett eller annat sätt. Så mycket tid går till att tänka på dem och vad jag kan göra för dem, men oftast kan jag mest bara finnas där som stöd, att prata med, och bara visa att jag finns om och när de behöver det.
 
Denna veckan har jag lite långledigt. Jobbade min "monstervecka" förra veckan, vilket innebär 6av7 dagar förra veckan samt nu i måndags. så 7 av 8 dagar i följd. Så igår var jag ledig, idag och imorgon har jag tagit semester samt att jag skulle vara ledig fredag-söndag på mitt schema. Jag har ju mina semesterdagar kvar då jag va sjuksriven hela sommaren, så jag måste ju plocka ut lite då och då nu..
Detta passade bra ihop med att sambon jobbar skiftvecka, dvs 10dagar i sträck, gör sista dagen idag, sedan är han ledig torsdag-söndag. 
När han slutar jobbet idag ska jag hämta honom med bilen, vi ska åka iväg till Karlstad ett par dagar och bara koppla av. På fredag far vi vidare ner till gbg och ska spendera helgen hemma hos en tjejkompis till mig och hennes snubbe och deras son. De köpte hus och flyttade nu under sommaren, så vi ska dit och se hur de har det. Så man kan säga att vi har minisemester denna veckan :) Ska bli skönt att bara komma bort lite. Man kopplar av på ett annat sätt än när man är hemma.

Efter plastiken del 2

Det var så irriterande... igår efter att jag hade lagt ut inlägget så fortsatte jag att skriva på dagens inlägg för jag tänkte att jag ändå hade kommit in bra i skrivandet, så jag kunde göra ett förinställt inlägg.. Men vad händer precis när jag är färdig? Jo, hela skiten förvinner!! Jag blev helt knäckt! Det hade tagit mig iaf 30min att skriva det inlägget, så var det bara borta... Så surt! 
 
Men nu sitter jag här idag istället och ska försöka knåpa ihop inlägget, hoppas det blir lika innehållsrikt som det jag hade tänkt igår..
 
Vart var jag?
Jo, juste.. Jag hade kommit hem från sjukhuset och jag hade inte fått duscha.. 
På torsdagen förra veckan hade jag återbesök till en ssk på kliniken. Hon tog av alla förband och kollade hur allt såg ut.
Hon tyckte att på det stora hela såg allt bra ut. Men hon var inte beredd att ta några stygn än, för hon tyckte det såg ut som att de behövde sitta lite till.. Så vi bokade en ny tid till denna veckan på torsdag igen. 
På vissa områden på armarna, och även på vänstra bröstet så vätskade det lite/blödde lite när hon drog av förbandet/tejpen som satt på. Så hon la om med andra förband, och på vissa ställen kompresser, de ställen som inte vätskade alls fick jag bara tejpade.
Hon tyckte att jag nu kunde duscha hela mig hemma, men att jag behövde byta de blöta förbanden efteråt isåfall, men de endast tejpade områdena kunde jag låta tejpen sitta kvar. Jag fick med alla material hem som jag behövde för att fixa det hemma.
 
I lördags gjorde jag min första riktiga dusch hemma, å fy sjutton vad UNDERBART det var! Att få känna vattnet rinna ner över hela min kropp, att känna håret bli helt genomblött och faktiskt kunna nå och tvåla in det helt själv! Att få lukta sina egna dusch/hårprodukter igen.. Det var verkligen så härligt!! 

Jag upptäckte dock att mitt högra bröst hade börjat svullna lite mer och även som en hård "boll" hade bildats vid sidan av bröstet mer mot armhålan till.. "Bollen" hade funnits där tidigare också, men inte varit lika svullen å hård som nu.. Jag tänkte att det kanske var tillfälligt, men om det skulle kvarvara så ska jag kontakta kliniken på måndag.
Jag lät allt lufttorka länge och sambon hjälpte mig sedan att lägga om allting. Han har då vanan inne nu, efter förra året då han fick hjälpa mig så mycket med mina omläggningar.. (Fast han vid den tidpunkten inte ens var min officiella pojkvän, utan bara var i dejtingstadiet fortfarande.. Väldigt gulligt av honom, en av de sakerna som fick mig att känna att jag inte kunde släppa honom utan allt skulle få han till min.. hihi)

Jag började få allt värre och värre värk.. Brinnande värk hade jag ju haft till och från under veckan under framförallt högra bröstet, men mest nattetid.. Men nu började det bli mer och mer även dagtid.. Brösten kändes väldigt ömma och stenhårda.. Inte ens morfinpreparatena funkade mot värken jag hade.. Natten mellan lördag och södag hade jag en väldigt jobbig natt.. Jag frös som en idiot, fast det var jätte varmt! Jag insåg under söndagen efter att ha pratat med mamma i telefon att jag nog hade feberfrossat.. Så på söndagen tog jag tempen och hade nästan 38 grader i feber, fast att jag gick på full dos alvedon nästan dygnet runt... så undrar vad jag då kan ha haft under natten? och vad jag skulle haft utan att varit behandlad med alvedon hela tiden?
 
Måndagen kom, jag ringde till kliniken på förmiddagen och en ssk skulle ringa upp mig före lunch. Hon ringde upp ganska precis kl 12. Jag berättade hela mitt ärende, om att bröstet och knölen blivit allt hårdare och svullen, om att det mer och mer blivit rådnad samt att jag har haft feber till och från..
Hon tyckte absolut att jag skulle komma förbi redan samma dag för en kontroll, då det lät som att en infektion kunde vara på gång.. Så jag fick tid kl 16.
 
Jag och sambon åkte dit. Fick träffa en väldigt trevlig ssk. Berättade hela grejen för henne också så hon var med på noterna. Hon ville att jag skulle ta av min stödbh och stödgördel för armarna så hon kunde kontrollera brösten bättre.
Hon såg med en gång vad svullen jag var på höger bröst och hon kände på min "boll".. Den var väldigt spänd. Hon trodde nog att det var något som behövde komma ut. Hon plockade bort tejpen som satt kring bröstet, och då var det ett litet hål som öppnade sig och då bara det började rinna med en gång.. Hon torkade, torkade och torkade. Hon satte igång och började klämma, skiten måste ju ut på ett eller annat sätt... Å herre jisses vad det rann! Hon sa att det var blandad sårvätska med gammalt blod och upplöst fett, som kroppen själv nu inte kunnat göra sig av med då det varit för mycket.. Hon tyckte dock inte att det luktade infekterat.
Hon tog ett odlingsprov och tog ett stick i mitt finger för att kolla CRP. 
Jag hade ju gått på en allmän antibiotikakur fram tom södag kväll. Så den kan ju ha hämmat detta lite iaf..
 
Hon fortsatte att klämma, det kom forfarande ut gegga.. Hon sa hela tiden att hon tyckte synd om mig som blir så "torterad" av henne nu när hon klämmer, hon tyckte jag var så duktig som bet ihop.. Att jag verkligen var duktig som inte ens sa ett pip.. :P
 
Hon gick för att kolla CRP värdet samt att rådfråga kirurgen som var nere på mottagningen nu, om han kanske kunde komma och kolla..
CRP va bara på 25, men visade ju ändå att det var någon infektion på gång (som sagt, förra antibiotikakuren har väl hämmat detta förlopp lite)
Kirurgen kom och tittade på mig, det var samma kirurg som hade fått operera mig igen när blödningen uppstod på kvällen. Han började klämma mer. Han var mer hårdhänt än ssk hade varit, hon var lite försiktig för att hon var rädd att jag skulle få alldeles för ont.. De skämta å sa att han var mer känd för att tycka om å va hårdhänt - jag skämta tillbaka å sa att det är nog för att i vanliga fall när han träffar patienterna är de nedsövda å han kan va hur hårdhänt han vill utan att de protesterar! Alla skrattade gott åt det!
Han sa att jag var en riktig mönsterpatient - "Om alla patienter skulle vara lika smärttåliga och lugna som du är nu, ja då skulle många undersökningar gå betydligt smidigare i det här jobbet".. haha.

 
Jag förstår att folk har ont och att man har olika hög smärttröskel. Jag själv får också ont, å jag skulle ljuga om jag inte hade ont när han klämde hur hårt som helst kring mitt ömma svullna bröst.. Men, det var en smärta som jag kan bita ihop, jag vet att skiten måste ut! Så jag står ut, och jag tycker inte om att vara "ynklig eller jämra mig i onödan".. 
Mitt problem är att jag alltid vill visa mig så stark som möjligt, och även kunna klara mig själv.. Så jag biter ihop, gör de där sakerna jag kanske borde låta någon annan hjälpa mig med- just för att jag vill så gärna kunna göra det själv å jag inte vill känna mig "sjuk".. Men det är också det som gör att när jag väl säger att jag har ont, då har jag verkligen förbannat ont! För jag håller ut smärtan i det längsta, å jag tar inte extra tabletter i "onödan" heller.. Sambon klagar mycket på mig att jag är dum med det där - att jag borde ta allt jag får ta så jag kan bli kvitt värken istället för att gå runt å ha lite ont hela tiden.. Men jag kan inte med att göra det... Ja, jag är hopplös!
 
 Hur som helst.. Kirurgen klämde och klämde ut ännu mer gegga han med. Han tyckte hålet var lite för litet och var orolig att det skulle dra ihop sig själv lite för fort, så han klippte upp en kant lite större.. Ja, det låter helt sjukt! Att han klippte i mig när jag är vaken! Men helt ärligt, det kändes inte ett dugg! Jag såg att han höll i en liten sax, å jag kände nätt och jämt att han grejade något vid bröstet- men inget gjorde ont, å sen va han färdig med saxen! Helt sjukt! Men så coolt ändå att man kan va så bortdomnad i huden..
 
Jag överdriver inte när jag säger att en sån där vanlig vit papperskorg de har på sjukhus (skrivbordspapperskorg typ) var full med kompresser, papper och sånt de använt för att torka bort och klämma gegga från mig! 
 
Jag åkte på en ny kur antibiotika nu iaf samt att jag fick med mig massa förband hem och blev ombedd att klämma själv om jag märker att det vill komma ut..

Jag har sedan i måndags när jag var där bytt förband varje morgon och kväll- och vid dessa tillfällen har jag också stått över handfatet och bara klämt ut massa gegga.. Helt sjukt egentligen hur mycket som faktiskt finns där inne, och hur mycket som faktiskt kommer ut vid varje tillfälle! Sambon har fått stå bakom mig å träcka från sidan av knölen mot bröstet, och jag har klämt ihop hela  bröstet å det har bara runnit as mycket.. Jag hade kunnat gjort en äckelfilm utav det och lagt upp på Youtube eller något å visat "nasty shit that you can get after boobjob" eller något sådant! 
 
Hur som helst ska jag tillbaka imorgon till samma ssk på kliniken och hon ska dels kolla till detta hur det har gått, samt att hon ska kolla upp armarna och plocka bort resterande stygn som sitter..
Armarna och brösten är till mestadels sydda med stygn som kroppen löser upp utav sig själv, men på vissa partier har han fått sy med stygn som ska plockas bort. Exempelvis är bröstvårtorna sydda med stygn som ska plockas bort. Jag fick förklarat för mig när jag frågade varför, att det beror på att det är större muskel och större tryck bakom bröstvårtorna som gör att sätter man självupplösliga stygn så kanske det inte håller lika bra och därför kanske går upp..

Ska bli intressant å se vad hon säger imorgon om allt, när jag berättar hur mycket vi har fått klämma ut varje morgon och kväll.. 
Min sjukskriving sträcker sig ju bara tom måndag nästa vecka (alltså den 4/7) Jag ska fråga om de anser att jag ska kunna återvända till mitt fysiska jobb inom hemtjänsten på tisdag när jag forfarande har öppet sår som jag klämmer ut massa gegga ur samt att jag inte har kunnat sova en hel natt ännu pga smärtor?
Får se vad de säger..
 

12 dagar efter plastiken- hur går det?

Tänkte berätta lite hur det har gått den här första tiden efter min plastik.. 
 
Jag opererades den 16/6 runt 13-tiden. Själva operationen tog kring 3h (vet inte exakta tiden, men han hade sagt innan att det skulle ta något sådant..) Jag opererade ju bort "gäddhänget" på mina överarmar samt att jag gjorde bröstlyft på mina stackars uttänjda bröst..
Efter operationen på uppvaket var jag tydligen väldigt pigg tyckte dem.. Konstigt! Jag som annars brukar va zombiedelux när jag vaknar upp från narkos.. Men denna gång hade jag inte haft någon kateter och jag kom igång bra att kissa med en gång. Så jag fick komma till mitt rum.
Fördelen med att opereras privat - EGET rum! Inga andra sänggrannar som ligger och jämrar sig, utan man kan bara fokusera sig på sitt eget ingrepp och att bli bättre..
 
När jag kom till rummet började höra av mig till mina anhöriga och min kära sambo och meddela att jag överlevt och att det gått bra. Jag var dessutom FETT HUNGRIG! Jag hade ju varit fastande sedan kvällen före och ända till operationens start.. Va längesedan jag gick utan mat så länge..!
Jag fick bara in ett glas blåbärssoppa. De ville inte att jag skulle börja för fort att äta och dricka då illamående kan komma.
 
Jag hade 3 dränage. Ett från varje arm och ett från det högra bröstet. Smärtan var överkommlig, men jag fick ju bra lindring och kuddar under armarna att vila dem på. I detta skede var det mest armarna som kändes "jobbiga". Att inte va så rörlig i dem.
 
Jag och sambon avtalade att han skulle komma förbi och hälsa på mig samma kväll.. Men vid en rond så tyckte dem att mitt vänstra bröst var lite deformerat i sin svullnad, så de tillkallade läkare som tittade på det och de konstaterade att det nog var en blödning.. Min kirurg var inte längre i tjänst, så hans kollega fick utföra detta ingrepp..
Så jag förbereddes ännu en gång för operation. Sambon satt fast i bilköer och hann inte fram innan jag åkte in för operation igen, men han fick vänta i mitt rum. 
Jag kommer ihåg att när jag kom in i operationssalen för andra gången och skulle flyttas från min säng till operationsbordet så tyckte dem att jag var så himla duktig och stark som fixade så mycket själv och stod ut med all smärta.. Jag svarade att jag har hög smärttröskel och att det inte är någon idé att gnälla, saker och ting måste bli gjorda ändå.. :P
 
Denna operation gick rätt fort, de gick in och stoppade det blodkärl som hade orsakat blödningen så var det bra sedan. Jag kom tillbaka till rummet snabbt även denna gången, där sambon satt och väntade på mig.
 
Då jag hade 3 dränage och en droppåse att släpa på fick han leda mig till toan där jag fick kissa.. Enda gången han har fått hjälpa mig till toa! haha
Men samtidigt är han ju lite van sedan innan, han hjälpte mig otroligt mycket vid min förra plastik - skjutsade till alla återbesök, var med mig till akuten en kväll när jag var rädd över dränagen, han la om mig, hjälpte mig att duscha om jag behövde osv.. (För att tillägga var han ju inte ens min formella pojkvän vid den tidpunkten, utan vi var ju bara i dejtningsfasen ännu. Så mycket fint och uppskattat- sånt som fick mig att inte vilja släppa honom.)
 
Hur som helst fick jag åka hem dagen efter runt 10.30. Innan jag åkte hem fick jag lite omläggningsgrejer, information och mediciner samt veta vilka ytterligare mediciner jag måste hämta ut osv. Fick beröm av ssk som plockade bort alla drän före hemgången att jag ändå var så rörlig i armarna- att de flesta andra är mycket mer försiktiga och har ont... (Återkommande grej det där om att jag är rörlig och inte verkar lida lika mycket av smärta osv..)
 
Ja, jag har hög smärttröskel, och jag gnäller inte i "onödan" - så när jag har ont, då har jag väldigt ont och har oftast stått ut en bra stund innan jag yttrar mig om det.. That's me.. Sen har jag alltid, och är fortfarande sån, att jag vill kunna klara mig själv. Vill inte va andra till last. Så då måste man i vissa fall bita ihop och bara ge sig fan på att det ska gå så man kan göra det själv..
 
Jag blev hämtad av sambons mamma, som även skjutsade mig till 3 olika apotek för att jag skulle få hämta ut mina mediciner (hopplöst alltså, varje apotek hade bara en av de 3 grejer jag skulle hämta ut....) Sen bjöd hon på lunch innan jag slutligen fick komma hem. 
 
 
Sen jag kom hem har smärtan varierat likså svullnad.. Hela min kropp har varit svullen. Magen har svullnat och vid vädligt varma dagar så även benen. I början var armarna det som smärtade, svullnade och spände mest. Första veckan kunde jag inte räcka till så mycket grejer som var högt/lågt ner, samt att jag inte fick bära tyngre än 1l mjölk.. Så det var lite besvärligt.
Jag fick inte heller duscha hela mig den första veckan, de ville att jag skulle låta alla förband sitta till första omläggningstiden som jag hade torsdagen veckan efter operationen. Så jag fick duscha av nedre kroppen fullt påklädd med alla dessa förband och stödbh och armgördel.. 
Under armarna får jag köra raggardusch.. tvättlappar och tvål och snabbt torka så att jag inte blöter ner förbanden..
Första hårtvätten åkte jag faktiskt iväg till min frisör och fick hjälp med då jag inte kunde lösa det på något smidigt sätt själv och sambon tyckte jag skulle unna mig att åka och få håret tvättat..
 
Oj, mitt inlägg börjar bli långt.. kanske kan dela upp det lite.. vill inte mala sönder er med sjukt mycket text som ni inte orkar läsa er igenom! 
Del 2 får komma imorgon..

10 juni, 1 år sedan plastiken

Halloj!
 
Jag lovade ju någon form av uppdatering inför nästa pladtik / hur det ser ut efter senaste... Så jag tänkte såhär.

Idag är det exakt på dagen 1 år sedan jag la mig under kniven och gjorde min cirkumferent bukplastik på Karlolinska i Solna.
 
Såhär ser det ut ett år senare:
Framsidan med underkläder (sting) döljer ärr väldigt bra som ni ser.
 
I profil  ser ni att ett ärr går ner lite under stringkanten där.. Men inget jag stör mig på eller tänker på..
 
 
Bakifrån. Här ser man ju att rumpan och låren har "sjunkt ner "lagt sig" efter operationen.. vilket är sybd.. Yttersidan av lår kommer ju att fixas via landstinget.
 
 
Tänkte att ni kanske ville se ärren också.. detta är alltså taget idag exakt 1 år senare än vad de gjordes! Jag tejpade endast så länge det fanns sår då jag inte tål tejpen så bra.. sen lät jag det bara vara faktiskt!
 
 
 
 
 
 
 
Rätt okej ändå, eller hur?
 
 
Vill ni se hur det såg ut tidigare innan innan plastiken är det bara att kolla igenom tidigare bilder! :)
 
 
 
Nästa vecka (16/6 ska jag ju göra armplastik och bröstlyft på Akademikliniken (privat) och jag tänkte att jag ska lägga ut före och efterbilder på dessa delar sedan i samband med det..
 
Men nu bjuder jag på dessa bilder 1 år efter min förra plastik..
 
Jag är nöjd, absolut, men samtidigt ser jag fortfarande områden som behöver åtgärdas.. Men det kommer allt eftersom.. :)
 
 
 
En vacker dag ska jag åter igen få känna mig som en hel människa, både kroppsligt och i sinnet! :)

Plastikkonsultation- hur gick det?

Som ni vet så var jag på en konsultation den 12 maj. Jag åkte ner till en klinik i Örebro som heter Reformedica. 
Jag har en bekant som gjort plastik där och varit nöjd med dem. Så jag tyckte att det kändes tryggt att åka dit och kolla läget.
När jag var där så kändes det skumt.. Lokalen låg helt undangömd i något kontorshus och kändes väldigt anonymt.. Visst, det ska inte spela roll, men ändå är intryck av hela atmosfären viktig i det långa loppet! 
Hur som helst, jag hittar dit och får sätta mig och vänta.. Inne i deras lokaler är allt fint och det känns som ett öppet bemötande. SSK som gav mig papprena man skulle fylla i innan besöket var mycket rar.
 
Kirurgen var en äldre man som jobbat i hur många år som helst.. Jag fick en bra känsla av honom, han ingav ett tryggt lugn. Men samtidigt kändes han väldigt bekväm av sig. Man kände av att han var en man till åren som var nöjd med sina "enklare" ingrepp som bröstimplantat och lättare plastiker/fettsugningar.. När jag drog hela min story och resa och vad jag ville ha hans åsikter om nu så kände jag att han tyckte jag var för "avancerad"..
 
Han kollade in mina överarmar, måttade, kände och förklarade hur han skulle lägga snitt och hur det skulle se ut. Han kollade in mina bröst, lyfte, "tryckte/vek" ihop dem för att visa hur ett resultat där kunde komma att se ut.

Han var dock inte villig att göra dessa två operationer samtidigt som jag önskar göra, med motivationen att det tar lång tid och att han inte orkar med allt för långa pass åt gången längre.
 
Jag frågade också ang mina lår. Jag berättade vad som väntade mig via lanstinget (Yttre lyft och fettsugning av yttersidan på låren) och frågade honom vad han ansåg om det och om man kunde göra något med insidan. Även där sa han att han inte gör mycket lårplastiker och att han inte skulle göra hela låren om ens båda samtidigt pga att det är ansträngande och tidskrävande operation.. Han tyckte att jag skulle ta det jag får av landstinget och ev göra en innre lårplastik vid ett senare tillfälle och med ev. lite fettsugning.

Som sagt. Han kändes trygg, han var väl insatt i procedurerna, men han kändes rätt bekväm med sin lilla praktik där han kunde välja vad han ville göra..
 
Jag gick ändå efteråt ut i receptionen för att kolla tillgängliga tider för ev. en första armlplastik då isf (då han inte ville göra båda samtidigt). Deras första tillgängliga var 28maj, vilket kändes sjukt snart! Å nästa var inte förrän i mitten på augusti då de har semesterstängt en lång period.
Jag bokade inte tiden utan sa att jag skulle återkomma. Jag ville hem och fundera lite.
 
När jag kom hem kände jag att det nog var bäst om jag tog en konsultation till på ett annat ställe för att kunna jämföra. Dels jämföra priser, och möjligheten att tillmötesgå de önskemål jag har.
 
I förra veckan bokade jag en tid till Akademikliniken här i Sthlm. Idag var jag där på min konsultation.
När jag kom dit möttes jag av en stor och luftig reception, man kände att detta var ett välbeprövat ställe dit många vänder sig och får god vård.
Jag får sätta mig ner och åter igen fylla i en hälsodeklaration inför besöket (jag börjar bli expert på sådana nu då jag gjort dem inför alla mina operationer och konsultationer genom åren..)
Bilr uppropad och får komma med kirurgen in på hans kontor. 
Då jag hade varit lite vag och sagt att jag ville konsultera lite kommande ioperationer efter stor viktminskning till kvinnan som hade bokat in mig så hade han fått en uppfattning om att det var bukplastik jag var där för. Men så var ju inte fallet.
Jag berättade för honom om hela förloppet med min tidigare plastik och vad jag idag var intresserad av att få konsultation kring.
Även han kände och klämde på mina överarmar och bröst för att bilda sig en uppfatting om vad han måste göra. Han visade i spegeln hur det skulle bli, vart snitt skulle ligga osv - ingenting skillde de båda plastikkirurgerna åt i detta fall.. Det enda var att denna inte alls hade något emot att göra båda ingreppen samtidigt, utan snarare talade om att det är en bra möjlighet att kombinera dessa två, och att det var vanligt att göra så.
 
Sedan talade även vi om det här med låren: Han förklarade för mig att jag har ganska krångliga lår att arbeta med. Då de dels är ganska mycket fett kvar på dem, men ändå hängade hud samt att de är rätt gropiga (celulitgropiga).. Han sa att man kan fettsuga utsidan och lyfta upp den, jag talade om att det är något jag fått beviljat att göra via landstinget. Han tyckte jag skulle göra det via dem först och att man sedan kan göra något åt insidan vid senare tillfälle när allt läkt och "landat" lite.. Han förklarade att på insidan kan man möjligen fettsuga lite och ta bort lite hud, men att jag får räkna med att ändå ha gropiga och större lår, men att det ändå kommer bli en stor förbättring och skillnad till vad jag har nu.
Jag sa att jag självklart förstår att jag aldrig kommer få några superslanka lår eller så, men att jag bara vill få bort det värsta och åtminstånde kunna få på mig normalt passande byxor, vilket han förstod och sa att det var ett rimmligt mål..

Hur som helst så kände jag under detta samtal att jag var villig att lägga min kropp i hans händer och att investera mina pengar här på detta ställe. JAG BOKADE EN OPERATIONSTID..
Jag ska dit den 16/6 och då blir det överarmsplastik samt ett bröstlyft.
 
Önska mig lycka till!!! ;)
 
 
Ps. det jobbiga blir nu bara att meddela jobbet.. Känns väldigt tungt då det är så snart i tiden..

Funderingar..

Jag skriver inte så mycket som jag kanske borde.. men samtidigt såhär långt efter en gbp så känns det som allt bör vara så självklart, att livet bara borde flyta på.. Man vill bara få känna sig normal och inte tänka så mycket på det man en gång var..
Men det är långt ifrån sanningen, iaf för mig.. Jag tänker mycket på mitt förflutna, grubblar, tänker vad som skett sedan dess, vad som inte har skett osv osv.. Det känns som att ju längre tiden går sedan min gbp så blir jag mer och mer vilsen.. Vilsen rent själsligt..
När man var i det nya stadiet, när livet vände, man tappade vikt, man fick nya vanor, man kunde ha kläder man inte kunnat ha på 10 års tid - ja då red man på glädjens våg! 
Men när den vågen slutligen möter den stilla sjön och man sedan blir "helt vanlig", vikten står still +/- några kilon som för alla "vanliga dödliga", vad händer då?
Jo, för mig kommer alla tankar.. tankar om misslyckande och oduglighet.. Det känns inte längre som jag gjort en jätteresa, då jag inte längre kan känna av den på samma sätt.. Jag ser inte min stora "bedrift" då jag fortfarande är helt vilsen i min nya kropp.. 
Känns så sjukt å medge det, men jag var nog mer nöjd över min kropp som fet än vad jag är nu.. För då visste jag iaf vad jag hade att "jobba med".. Jag kunde inget dölja, allt låg öppet för allas ögon att se.. Men nu, precis som jag skrivit om tidigare.. Så känns det som att jag ljuger för omvärden.. För under kläderna så finns en helt annan skepnad.. En skepnad jag själv inte alls gillar..
 
Det blev absolut ett snäpp bättre efter min bukplastik.. Att bli av med hängmagen har varit såååå skönt och befriande. Men det gav mig också andra problem.. Byxor jag kunde ha innan den plastiken kan jag inte ha längre.. För jag har fått en annan passform kring rumpa och lår som gör att byxorna sitter helt missanpassat.. Min midja/höfter håller inte upp dem på plats då detta parti är smalare än rumpa och lår som vill dra ner byxorna till knäna.. 
Men ja, jag längtar efter att få veta när min lårkorrigering kommer att bli, och om den faktiskt kan tänkas hjälpa mig i just detta byxdilemma.. 
 
Sedan är jag ju inte direkt stolt över mina Dumboöron som hänger under överarmarna, eller de tragiska påsar som ska kallas för bröst..
 
Så istället för att jag bara sitter och mår dåligt i mig själv och drömmer om förändring så har jag valt att göra något åt saken istället..
 
Den 12 maj ska jag på en konsultation på en privat klinik ang mina överarmar och bröst. Jag vill se vad en proffesionell plastikkirurg har att säga om mig och mina kroppsdelar. Vad som eventuellt kan åstadkommas och vad som är realistiska mål/förväntingar..
 Just nu känns 12 maj som sju ljusår bort i tiden.. Jag vill bara att det ska vara imorgon..
 
Jag tror ingen som inte varit i samma situation kan förstå hur mycket man kan klanka ner på sig själv i tankarna, hur grym man är mot sig själv, hur mycket tankeverksamhet och tid det tar upp varje dag att ständigt tänka på det här med sina kroppsliga fel och brister.. Det är så pass att jag ifrågasätter hela mig själv.. Är jag verkligen så bra vän som jag tror? Är jag verkligen en bra flickvän? Är jag pålitlig? Är jag en god medarbetare, kan jag verkligen mitt jobb? Gör jag rätt för mig i livet? osv osv..
 
Jag orkar inte, jag mår dåligt, och jag orkar inte göra det.. Samtidigt orkar jag inte prata om det heller, jag trycker ner det djupt inom mig själv istället, jag tar inte upp det med folk.. För gör jag det så måste jag förklara mig, jag måste utveckla mina tankar ännu mer, göra dem begripliga, få folk att kunna känna sig in i min situation, å det skulle bara ta upp ännu mer tid i min tankeverksamhet... Å som att folk inte har tillräckligt med sina egna problem.. varför ska de behöva stå ut med mina? Som säkert kan anses som väldigt ytliga problem...
 
Jag är så glad att jag gjorde min gbp då i december -12 , men det är verkligen en lång resa som jag aldrig kunnat föreställa mig innan. Oavsett hur väl påläst jag än var innan.. Just den psykiska biten GÅR INTE att förbereda sig för, för den kommer just när man är mitt uppe i allt och utvecklas stegvis vart i resan man befinner sig..
 
12 maj, låt det vara snart...

Navelkorrigering

Halloj!

Jag har fixat min navel nu för 2 veckor sedan.. Det skedde i lokalbedövning, dvs jag var vaken å kunde se allt om jag ville.. Han skar bort lite mer hud och sydde till den lite till.. Jag fick stygn som löser upp sig själv, jag behövde endast klippa av ändarna på tråden ca 10 dagar efter ingreppet själv hemma (eller välja å gå till vc så de fick göra det där). Men ja, undersköterska och nyfiken / orädd som jag är så valde jag självklart att göra det själv.. Kollade även ner på vad han gjorde under operationen, ssk som assisterade frågade tillslut om jag var nyfiken.. Mitt svar blev, "självklar, inte varje dag man får vara vaken under sin egna operation". Haha!
 
Vi talade även om kommande operationer. Tyvärr blev jag INTE beviljad brösten, jag uppfyllde inte de nya hårda kraven som infördes med årsskiftet.. Jag blev såklart ledsen över det, men samtidigt blev jag glad då han ändå berättade att det de hade kunnat erbjuda via landstinget ändå inte hade gjort mig nöjd. Han tyckte att om jag verkligen vill göra brösten borde jag gå privat å få det jag verkligen behöver och bli NÖJD med resultatet.. Inte alltid kirurger inom landstinget är så ärliga och verkligen säger rakt ut - att ja, om vi hade fått hjälpa dig, så hade du ändå inte blivit nöjd med de resurser vi har.. Det kändes skönt efteråt..
 
Men, jag ska få en korregering utav höfterna.. Han är inte alls nöjd med dem att de åkt ner så igen och hänger. Så han ska lyfta upp dem lite till, och dessutom vill han fettsuga dem. Sedan ska även ärret på framsidan av magen korrigeras och i samband med detta då även högra yttre blygdläppen lyftas upp lite då de hänger väldigt ojämt nu..
 
Jag vet dock inte när denna operation kommer att bli, han sa att han planerar in den men att det är långa vätetider nu, så han kunde inte alls svara på när..
Men jag känner att huvudsaken är ATT det blir, än när det blir.. Det vore skönt om det faktiskt blev efter sommaren denna gången, slippa vara sjukskriven över sommaren igen, kunna sola och bada som vanligt liksom..
 
Men ja, nu önskar jag att jag vann på lotto..
Då skulle jag fixa mina överarmar, insidan av låren (han fixar bara utsidan), samt brödsten - lyft och ev ett litet stadgande inlägg... Men ja, ni hör ju, det skulle kosta MYCKET pengar, pengar jag inte har...
Jag har funderat på någon form av lånefinansiering.. men jag vet inte.. jag väger för och emot.. jag har lite emot det där med massa privata lån.. nu har jag iof inga förutom csn.. har inte ens kreditmöjlighet på mitt visakort då jag inte vill ha sånt.. Men ja, jag klurar ändå..
 
Hur har ni gjort med era, har ni lånat, fått via landstinget eller lånat?

Påbackning!

Nu får jag skärpa mig märker jag...Jag börjar berätta om saker här på bloggen som jag sedan glömmer att följa upp..  Måste bli bättre på det!
 
Till att börja med kan jag ju förklara vad min tatuering faktiskt står för?
Tecknet är både en grekisk bokstav samt ett mattematiskt tecken.. Det mattematiskatecknet heter Micro/My, och är ett väldigt litet mått... Å den grekiska bokstaven står för My..
Så jag har alltså varit så ego att jag har tatuerat in mig själv på min arm.. ;)
 
Sedan ska jag ju meddela hur det gick med vår månad..
 
Vi har inte genomfört hela månaden strikt som vi hade tänkt oss... Eftersom flytt kom på tapeten så kände vi båda att vi inte pallade köra strikt diet rakt ut och samtidigt fixa allt som har med diet å göra fullt ut.... Så vi kompromissade.. Vi körde halva månaden strikt och halva månaden 50/50.. Vilket funkade bra för oss..
Både han och jag tappade kilon..
Jag tappade mest i början, å han har tappat mer på slutet.. Jag har tappat ca 3-4kg, beroende på dagsform och dag i månaden så att säga..
Han har tappat 4 kg han med, vilket är bra..
Vi fortsätter även nu ca 50/50.. Han kör lite "hårdare" än jag, men samtidigt är det ju han som känner mest att han behöver och vill..
Jag känner tyvärr att jag är över fasen i mitt liv då jag pallar utsätta min kropp för hungersnöd och hemska dieter.. Jag kan byta ut något mål eller så, men inte alla.. Jag blir tyvärr knäpp åt andra hållet då istället...
Jag pressar min kropp för hårt, får ångetst å vill inte ens äta mina pulver, tvingar mig själv att spy osv......... Så jag å killen sa det att jag inte ska utsätta mig själv för det när jag inte behöver egentligen, bara dumt att komma in i den ohälsosamma spiralen..
 
Jag var ju inne i det för, inte förra våren, utan våren innan det, då jag precis hade flyttat till sthlm.. det var ju då jag vägde som minst, men mådde som mest piss egentligen.. Jag utsatte min kropp för ren svält egentligen... Åt minimalt, gick flera timmars/mils promenader, och tvingade mig själv att spy om jag hade ätit något som var för onyttigt... Inte alls hälsosamt, då har det verkligen slagit över åt fel håll.
 
Jag vill ha en sund iställning till min mat och vikt, så jag tror att det bästa för mig är att äta så normalt som möjligt, inte överdriva åt något håll, samt att hålla igång på en normal vardaglig nivå..
 
Så nu vet ni det också..
 
Kan ju inflika att jag ikväll har varit ute och ätit middag och druckit vin med en väldigt härlig tjej jag hittat, just tack vare min blogg...! :) Ibland har man tur att finna pärlor man aldrig skulle funnit om det inte vore för att, som i detta fallet, jag var nyinflyttad i sthlm och skrev på min blogg att jag gärna träffade någon läsare om den evetuellt bodde i samma stad, och hon faktiskt svarade på detta! :)
 
Tack Jenny för att du är min vän!
 
I övrigt tackar jag även er andra läsare som flöljt mig både en kortare och längre period.. Jag vet så väl att jag inte är speciellt duktig på att uppdatera längre i varesig bild eller text, tyvärr verkar det allt för vanligt i perioder i livet, och efter några år som opererad.. Men jag ska ändå försöka hålla denna blogg flytande..
 
Jag gillar ju egentligen att skirva, detta är ju mitt egna lilla ventilationssystem, mitt bloggplank..

En fredag i februari..

Tiden går och sällan tänker man på att uppdatera, å de gånger man tänker på att göra det vet man inte vad man ska skriva om, och därför lägger ner projektet igen om att skriva..
Men nu ska jag väl kunna få ur mig några meningar om vad som "händer och fötter" här i min lilla värld..
 
 
Jag kan ju börja med att säga att jag gått och blivit sambo! :) Jag och killen slog helt enkelt slag i saken och flyttade ihop.. Vi fick tag på en lägenhet som vi får hyra en längre period, tyvärr inte förstahand, men det är iaf vårt egna hem ett tag framöver.. En 2a på Hägerstensåsen (gångavastånd till Telefonplan).. Mycket mysigt hem måste jag säga.. På söndag har vi redan hunnit bo här i två veckor tillsammans, själv har jag bott här i två veckor idag.. :)
 
 
 
(inte riktigt klara här på bilden, men nu har vi fått upp grejer på väggarna och sånt också..)
 

På jobbet rullar allt på som vanligt, sjukt mycket att göra, men jag gillar't!
 
På privata fronten så händer det mycket runt omkring oss i våra familjer och vänskapskretsar, tyvärr mest tråkiga saker, folk blir svårt sjuka, folk dör.. Jag som trodde år 2016 skulle bli ett bra år, men det har börjat riktigt tungt måste jag säga!
Känns så konstigt när man själv känner sig glad för sin egen situations skull (med kärlek och nytt hem) å sen vet man hur andra mår sämmre.. Blir så dubbelsidiga känslor..
 
Nu räknar jag ner tiden till min naveljustering, bara 13 dagar kvar nu..!
 
 
Igår var vi ute och åt tillsmmans då det är "krogveckan" nu, många krögare har 2-rättersmeny för en billigare peng.. vi åt förrätt och huvudrätt denna kväll för bara 200kr/person.. Sedan gick vi å köpte den abslout godaste semlan jag ätit på hur många år som helst!! (Min morfar gjorde de godaste semlorna själv, men han har varit död sedan 2005.) Dessa köpte vi iaf på Ica i Ljiljejholmen, ekolologisk semla från något bageri.. (inte deras egna).. Men jag skulle aldrig ätit upp hela..!!! För som på ett brev på posten kom dumpingen - hjärtklappningen, magontet, frossan, som sedan slutade med att jag tokdäckade i sängen av utmattning!! Men den var såååå god.... Men nu har jag lärt mig av läxan!
 
Jag dumpar inte så stort speciellt ofta.. Lite smått hjärtklappning kan jag få ibland, men sällan numera jag får så pass att jag måste lägga mig och sova.. Antar att man har lärt sig efter 3 år som opererad, eller så har man blivit mer tålig.. (torligen båda delar)..
 

Dieten

Ja, som sagt går jag en månads pulverdiet tillsammans med killen.. Jag måste erkänna att jag inte känner mig en hälften så duktig eller ens hälften så motiverad som jag gjorde när jag gick på pulver före operationen!
Antagligen är förutsättningarna helt annorlunda nu, och behovet egentligen inte heller lika stort... för det var ju behovet som verkligen sporrade mig sist..
Nu är det mer att jag gör det som en grej med killen.. För att båda ska "sitta i samma båt"..
Men ja, jag längtar tills månaden är slut.. Men jag tuffar på..

Jag längtar till varmare klimat........... nu när vinter, snö, is och kyla äntligen kommit så känner jag mig inte det minsta sugen på att stanna i sverige.. Jag är verkligen inte gjord för kyla, fryser konstant!

Har inget emot snö egentligen.. Tycker det ser fint ut när det ligger, ett mysigt vitt täcke över världen liksom.. Men denna kyla, och framförallt - när det blåååååser massa snöyrande kyla.. fy fan rent utsagt!

Jag och killen börjar fundera på om vi iaf skulle kunna klämma in en weekend, kanske en långweekend, typ 4-5dagar till något lite varmare.. Kanske Marocko? Någon som varit där och vill delge sitt tycke om landet? Hiss? Diss?


nytt år..

Ja, då har vi kommit till ännu ett nytt år.. Å nej, jag avlade inga nyårslöften..
Men from 1 januari och en månad framåt kör jag och min älskling en månads pulverdiet.. Vi växlar mellan modifast och itrims produkter. Vi äter totalt 4 påsar om dagen och kommer upp i 800-900kcal om dagen, beroende på vilka smaker osv vi väljer under dagen.
Detta är alltså inget nyårslöfte eller så, utan vi har planerat å göra detta ett tag, men det har varit så mycket födelsedagar, jul osv under hösten/vintern så januari kändes som en bättre månad att göra det på..
Han vill ha en kickstart och jag känner att jag lika gärna kan haka på och peppa honom. Lättare att vara två än en..

Vi gör avbrott under hans moders födelsedag då vi ska ut och äta, men annars kör vi på..

På vågen ser jag redan att siffrorna går neråt.. Vilket såklart är lite kul.

Förresten har jag fått kallelse till min kirurg, i februari ska han korrigera min navel. Då ska vi även prata mer om det övriga vi har planer på, brösten och ytterligare lyft av höfter.. Spännande! :)

December..

Månaderna går fort.. Redan har vi klarat av åtta dagar in i december.. Snart är ännu ett år slut, å ännu ett nytt tar vid.. Mitt 28e levnadsår..

Ibland när jag ser till mitt liv, hur det varit, hur det är, hur jag tror att det kommer att bli så undrar jag ibland hur vissa saker blivit som de blev och vad som kommer att ske..
En sak är säker, att även om jag kanske inte älskat alla val jag gjort i mitt liv, eller konsekvensen utav ett val, så har jag aldrig ångrat något jag gjort och kommer aldrig att göra.. Visst kan man önska att man valt att gjort vissa saker annorlunda, men samtidigt vet man ju heller inte vad konsekvensen utav det skulle bli heller.. Så nej, jag ångrar inget i mitt liv. Allt jag gjort och gör formar mig till den person jag är, och det ska jag vara stolt över. Man ska vara stolt över sig själv..

Som sagt.. Julen och det nya året är snart här.. Jag är faktiskt klar med julklapparna nu! Väntar på att några ska anlända i brevlådan också, men annars är allt inköpt.. Känns som att jag blev klar i god tid för en gångs skull... kanske lär man sig med åren? haha!

I år ska jag faktiskt vara hemma hos min familj under julen.. De senaste åren har jag inte kunnat njuta av någon längre julledighet, utan istället jobbat och fått klämma in något snabbt julfirande i mellandagarna.. Men i år har jag tagit semester.. Mellan den 22-25e ska jag vara i Mariestad. Och Marco ska få följa med mig dit.. Han ska få fira sin allra första "svenska" jul.. Då hans föräldrar är från Serbien och Kroatien så har de ju inte firat lika stort så som jag och min familj gjort, även om de har firat.. Så det ska bli riktigt kul att han ska få uppleva det!
Den 23e ska vi vara barnvakter åt syrrans två barn, hon själv jobbar, och vi vill att barnen ska få vara lediga dagen innan jul.. Den dagen ska vi även hjälpa min kära mor att förbereda lite inför julafton..

På kvällen den 23e ska vi hem till min lillasyster och hennes kille och ha uppesittarkväll, för oss i min familj innebär det Bingolotto och massa hemmalagat julgodis.. :)
På julafton blir det traditionell julmiddag hemma hos mamma och hennes man tillsammans med min moster samt min mammas mans barn och deras familjer.. Den 25e blir det kalkonmiddagen hemma hos min storasyster dit både min mamma och hennes man, min pappa och hans fru, farmor & farfar, moster, mina systrar, syskonbarn samt min storasysters mans familj kommer att fira en stor jul ihop..
På kvällen den 25e åker vi hem till sthlm igen då jag jobbar igen den 26e.

Visst låter det som en storslagen jul? haha.. Han kommer vara helt slut efter dessa dagar! Det brukar ju tom jag själv vara, och då är jag ändå van!

 
Marie, du med lägenheten.. Du får mer än gärna kontakta mig på min mejladress myholgersson@hotmail.com så kanske vi kan prata lite mer? :)

Flyttat

Jahapp.. Då har det gått en tid igen.. fattar inte vart tiden tar vägen? Någon annan som fattar det, eller ens fattar att det redan är 1a advent imorgon?
 
Hur som helst har även killen fyllt år nu, och vi for iväg till Budapest som sagt som var min present till honom.. Vi åt billigt, vi gick på julmarknad, vi var på spa och badade termalbad och fick massage, vi var även ute och åt på en snordyr restaurang - men det var värt varje krona!! Den var minst lika bra som den restaurangen han tog mig till på min födelsedag i Amsterdam.. :)
 
Nu har jag även flyttat igen.. Killen jag hyrde förra stället av fick för sig att han ville flytta hem igen typ.. så ut fick jag flytta.. Jag fick egentligen 3 månader på mig, men jag hittade ett rum som verkade bra, på exakt samma gata.. Så jag slog till på det och flyttade inom 1 månad..
Nu har jag bott på det nya stället sedan i måndags och det är blandade känslor..
 
Det jobbiga är att jag inte känner dem jag bor med. Det är en medelålders kvinna, som tillfälligt har sin äldsta son (kring 30år) boendes hos sig då han letar efter annat, sedan har hon en 14årig son som mest bor hos sin pappa, men han är här och bor vissa helger.. Denna helgen är en sådan helg..
 
Det är iaf en 3a som vi bor i.. Jag har rummet närmast ytterdörren, mitt rum är ett normalstort sovrum plus att den har en liten sovalkov också, så det känns som en minilägenhet till mig.. Sedan är det två badrum i lägenheten, vilket gör att det lilla badrummet bara är mitt och det stora är till henne och hennes familj.. Vi delar kök, men övriga utrymmen är hennes.. (Dvs stora sovrummet och vardagsrummet)..
 
Varför ska sthlm vara så hopplöst när det gäller att hitta egen lägenhet?
Man kunde ju tro att det skulle finnas många som hyr ut sina lägenheter i andrahand, men icke, de flesta vill bara hyra ut ett rum.. Och bostadsköerna hos bovärdarna ska vi inte tala om.. jag står i dem, men kommer väl inte få något erbjudande på de närmsta 5-8 åren! Att köpa har jag inte råd med, då jag inte alls har den handpenning som skulle krävas till insatsen..
 
Om det är någon som har något tips på vart man kan hitta en lägenhet till en vettig månadshyra så mottager jag det mer än gärna!!
 
I övrigt rullar livet på.. Jag jobbar och står i, jag umgås med några vänner och en hel del med killen då såklart.. Känner dock att jag har en lite low-period.. Jag känner mig trött, gammal och tjock! Men sånt kommer ju å går.. Man kan ju inte alltid vara på topp å må superduperbra.
November brukar vara en lite pissig månad, den grådassiga månaden i slutet på hösten, den innan vintern tar fart och aldrig tar slut.. haha..
 
Nej, nu ska jag inte klaga.. Man får tänka på alla dem som har det värre än en själv....

min födelsedag

Jag fick ju som sagt en överraskningsresa utav kära pojkvännen i födelsedag.. Å det bar av till Amsterdam!
Vi åt gott som bara den på min självaste födelsedag, han bjöd på hela kalaset.. Jag har nog aldrig varit på bättre ställe! Vi fick välja huvudrätt och de komponerade ihop bra dryck till detta.. Men innan Vi fick in vår middag så kom dem med massa små överraskningsrätter som var helt makalösa, samt att Vi fickstarta med varsitt glas champagne.. Sedan valde vi efterrätt och innan Vi fick in den kom de in med mer överraskningrätter.. Vi satt verkligen där hela kvällen och åt!! 
Resten av redan blev det ett och annat museum, van Gogh bla. Vi var inne i Anne Frank hus där de glömde sig innan de hamnade i koncentrationsläger.. Båtturisttur osv.. En mycket uppskattad resa var det! :)
 På torsdag fyller killen år och då ska han få sin present av mig, nämligen weekend till Budapest.. :) så på fredag åker vi dit..



Hej! Mitt namn är My och jag är 27år. Den här bloggen handla om mitt liv före och efter en Gastric Bypass-operation (GBP).


Opteration: 11 december 2012

Viktförändring: Viktstabil numera../>


Vid frågor kan ni mejla: myholgersson@hotmail.com