Nu har han precis gått och jag är ensam kvar... Ensam i den tysta lägenheten, med en regnig grå värld utanför...

Kommer att sakna honom så mycket, saknar honom redan mycket!
Jag följde inte med in till stationen, klarade inte av det.. eftersom jag alltid bölar så mycket vid avsked beslöt vi oss för att ta avsked i lägenheten innan han åkte in till stan. Bölandet började redan i morse, har bölat i flera omgångar idag... urk vad sorgligt det är att han är borta nu.
Men om några dagar kommer det kännas bättre, det vet jag, det brukar det oftast alltid göra. Jag får tänka mycket på jobbet och tänka på att vi snart ses igen, så ska det nog gå.

Längtar till den 24:e