Örebo
Jag snackar med många av mina vänner, och alla känner så olika för denna staden. Vissa vill inget hellre än att få komma hit igen, andra vill inget hellre än att få komma bort från den.. Skumt det där, vad det är som gör att vissa inte vill, och andra vill. Vad det är som gör att vi kan känna att vi har fått "nog" av en stad och vill till en ny..
Själv är jag en sådan där typ som vill ha en trygg punkt där jag hör hemma. Mitt hem är det bästa jag har och det byter nog allra mest för mig! Så att få mig att bryta upp med min trygga punkt, det är svårt..
Nej, jag är ingen så där jätte familjekär människa och känner att jag måste ha min trygga punkt nära dem. Visst, jag älskar min familj. Mamma, pappa och mina båda syskon. Men jag måste inte bo med dem tills jag dör ;P Min trygga punkt har blivit örebro nu, punktens kärna har blivit mitt hem här med Joakim i brickebacken..
Innan jag flyttade från min förra lägenhet var jag väldigt tveksam länge, inte på att flytta ihop med Joakim, utan på att lämna det som då var min trygga punkt. Jag var motsträvig ett bra tag, innan jag gav med mig att flytta till andra sidan stan, packa ner mitt hem och säga adjö. Jag kommer ihåg när jag och mitt ex Emil gick isär så var det också det jag oroade mig för mest av allt.. att jag skulle förlora lägenheten, att jag inte skulle ha råd att bo kvar, att jag skulle bli tvungen att flytta. Att bli tvungen att flytta hade varit så fruktansvärt hemskt.. Men nu när jag valde att flytta var det inte så hemskt, för det valet hade fått mogna in.
Det var dags att vända blad, att avsluta det kapitlet och att starta upp ett nytt :)
Hur trivs ni i era hem och hur stor betydelse har dem för er?
Jag har också egentligen ett väldigt behov av en fast punkt, men den kan ändras ganska snabbt. Den flyttar liksom runt:P I i princip alla lägenheter jag haft de senaste 10 åren (både själv och med päronen) har jag verkligen känt att det är temperära lägenheter. Har känt att det är skönt att komma hem, men att det aldrig har känts som "här hör jag hemma, här trivs jag"... tills den lägenheten vi har nu.
Både jag och eddie trivs så himla bra och det känns verkligen kanon. Också den första lägenhet som vi ens försökt inreda (okej med noll kronor går det ju inte direkt snabbt framåt, men känslan finns ändå där) och det känns som man kan bo kvar här. Trots att det är en tvåa, och det känns att man flyttat från en trea till mindre så känns den "hemma" och jag kommer bli jätteledsen om jag måste flytta (trots att jag är galet trött på göteborg)
