Svettig som fan är vad jag är! Sitter nu och varvar ner efter ett pass på cross trainern.. snart dags att hoppa in i duschen.. Hatar verkligen att vara svettig, tycker det är så jävla äckligt! Det är nog också därför jag eg. alltid har försökt hålla mig ifrån träning och annat jobbigt, för att slippa de där snuskiga svettfloderna.. Men nu när man tränar hårt, så känns det ändå rätt "gött" med dem.. för det bevisar ju att man har kämpat på bra, kämpat hårt.. fått slita för varje droppe svett..
Jag kommer ihåg att jag kände så när jag och Lina höll på med vår Ki-box. Det var skit jobbigt, men det kändes ändå bra liksom efteråt..
Samma känner jag nu. Nu har jag klarat av 10 minuter i högsta motståndet.. Nästa gång blir det 11min. Visst, 10min låter inte så speciellt mycket, eller jobbigt.. men det är det verkligen! Speciellt för en person som dels är fruktansvärt otränad samt utarmad av fasta.. Jag har ju inte längre någon kalorireserv, förutom min egen kropp liksom..

På onsdag är det dags för en gruppträff igen! Den här gånger är det träffen med info inför upptrappningen, samt att vi som alltid ska få väga oss.. Ska bli kul med både info om vad som snart ska komma, samt vågen.. Jag ser fram emot den.. För nu har jag ju faktiskt börjat träna med min cross trainer och jag känner mig duktig, så jag hoppas på fint resultat! :)

Idag har jag bestämt mig för att mitt första delmål är 20kg.. Nästa delmål kanske blir 30kg.. får se när jag har uppnått det första..
Men det är ju inte så långt kvar till dess.. Det vore ju skit roligt om jag hade uppnått det på onsdag, men jag tror inte det blir så.. jag tror att det blir gången efter det som det delmålet kommer vara uppnått..

Många andra i gruppen verkar verkligen vara bestämda om vad de har för delmål, samt vart de vill nå i slutändan.. Själv är jag rätt obestämd om både delmål och vart jag vill landa i slutändan.. Är det bra eller dåligt? Kan det göra att jag får dålig focus, eller kanske kan det göra att jag kan hålla på längre, för att jag inte har bestämt mig?
Jag vet inte.. jag vet inte om det är bra eller dåligt..
Ok, jag erkänner, jag har väl en lite aning om vart jag vill komma.. men det är liksom inte hugget i sten.. sen vet jag inte om det är ett orimmligt mål, eller om det är ett för "litet" mål.. svårt det där.. Speciellt när man aldrig tidigare i sitt liv direkt har brytt sig om vikt och sånt..

Men jag känner iaf att jag i slutänden ska känna mig bra, må bra och trivas! Känna att jag orkar mer, känna att jag vill mer! Samt få någon mindre klädstorlek, det vore ju inte helt fel! ;P



Jag känner att det här blir ett långt inlägg nu, för jag har en sak till jag vill ta upp..

Ni vet ju att jag inte har jobbat någonting sedan jag började plugga i höstas.. Jag började ju plugga eftersom jag faktiskt inte mådde bra av att jobba kvar där.. Jag hade ständig ångest inför att gå till varje arbetspass.. Jag trivdes oftast när jag var där, och det funkade bra.. Men jag blev så knäckt av stressen som jobbet verkligen innebar!
Vissa kanske inte håller med mig nu i det jag säger nu.. Men har man aldrig i sitt liv jobbat inom hemvården så har man aldrig varit utsatt för riktig stress! Visst finns det andra stressiga jobb.. men inget är stressigare än att veta att du kämpar dit bästa för att de människor du vårdar ska få det så bra som möjligt.. men tiden räcker inte till, och i slutändan blir ändå de du vårdar lidande för det.. En ond spiral.. Du vill ge så mycket mer, men du hinner inte..

Hur som helst.. Nu när det här med bilen hände så trodde jag ju att de skulle sluta i ren katastrof.. jag trodde ju verkligen det värsta.. Då i all panik tänkte jag att jag måste börja jobba igen, måste tjäna mer pengar nu så jag inte går under i den här situationen.. Så jag la in mig och nu har jag fått 2 st arbetspass nästa vecka i den gruppen jag alltid har trivts bäst.. men det är bara två små extraturer mellan 18-21 , onsdag och lördag kväll.

När jag insåg att faran var över bestämde jag mig för att inte boka in mig på mer än dessa två, innan jag vet hur det känns att jobba där igen..
Det känns skönt att ändå att det var korta pass, för då känns det ju lite som att jag "arbetstränar" lite.. haha :P Det blir liksom en lite mjukstart.. och just att det är ett kvällspass kan ju göra att det kanske känns lite lugnare än om jag skulle vara där på morgonen då det är full bemanning och man träffar all personal på en gång typ..

Jag hoppas att det kommer att gå bra att jobba igen iaf.. jag hoppas verkligen det..

Så på sätt och vis så förde den här bilhändelsen (som i sig slutade mycket bra), att jag fick tummen ur att våga testa på att jobba igen..  Att jag får bearbeta mina ångestkänslor inför att jobba..

Hoppas allt går bra!