Igår insåg jag att jag för första gången har haft en liten smula ångest inför operationen..
Jag låg i sängen och skulle försöka sova inför mitt nattpass, låg och tänkte på julen och hur det kommer bli.. Sen helt plötsligt började jag tänka, "tänk om jag inte får uppleva den i år", "inte få uppleva mina syskonbarns barnaglädje denna jul".. Då gick det upp för mig att jag visst hade fått lite dödsångest!

Jag har ju hört att man kan få de tankarna när operation närmar sig, men jag trodde väl egentligen aldrig att jag skulle få dem..

Jag är inte alls rädd för att jag ska dö av den här operationen egentligen, men jag antar att man någonstans där inne ändå är ängslig.. Men som man säger, om man är rädd för att dö så har man fortfarande något att förlora! :) Vilket jag absolut har! Jag vill leva, vill få min nya chans att leva ett friskare och hälsosammare liv! Vill få uppleva mina syskonbarns uppväxt, kanske skaffa egna barn, ev. gifta mig och bli gammal ihop med min Joakim! :) (Och massa mer saker där emellan, men ni fattar vinken..)

Hade du/har du också lite ångest inför din operation?

Förresten ringde dietisten ifrån Lindesberg mig imorse och sa att hon hade försökt skicka brev till mig med kallelse för dietistmötet inför op men att det hade kommit tillbaka till henne.. :S Har ju som sagt precis flyttat så det kan ju ha blivit något strul med det hela med postens framkomlighet.. Men hon tala iaf om att det är den 27 november jag ska dit, och att hon kommer skicka brevet igen så jag får tid och plats mer exakt. :)

Ska bli spännande!