Den 29 oktober är det exakt 2år sedan min viktresa verkligen startade..med 6 veckors flytdiet. Jag valde bort god mat på min 24års-dag (fyller 30okt) mot pulvershaker i hopp om ett sundare och välmående liv..

Även om jag då hade läst många bloggar om folk som gjort gbp och deras viktresor, läst om vad som nu väntade mig, så hade jag aldrig kunnat drömma om den resan jag verkligen har gjort!

Visst hade jag väl vissa förväntningar, hopp och mål. Men samtidigt vågade jag inte tro att det kunde vara realistiska, då mina mål och drömmar förr aldrig varit det..

 

Men som sagt, viktresan drog igång och jag hade inga problem med 6 veckors flyt då jag som sagt levt på endast pulver och vatten i 3månader vid ett annat tillfälle och med efterföljande 3 månader med långsam upptrappning till mat igen.. (dvs pulver i 6månader..) Veckorna inför operationen gick fort, sedan var även operationen gjort och även det gick bra.. Lite trött och orkeslös i början när jag kom hem. Men allt vände då jag faktiskt "bröt mot reglerna" och började med mjukmat tidigare än vad som var rekommenderat från sjukhuset.. I första tuggan av ett smörgåsrån med smör på kände jag hur energin kom åter! Helt magiskt var det!

 

Kilona rasade och huvudet fattade noll.. Jag började träna flitigt på gymmet och gillade det.. Jag hittade mina rutiner gällande maten varvat med träningen och livet lekte. Sedan började jag ledsna på att göra samma, så jag försökte utveckla det något med att börja springa lite, vilket var kul. Sedan kom flytt, nytt jobb, lägenhetsköp och ny stad "ivägen" och jag erkänner att jag nu har tappat de där fina rutinerna med träningen jag hade hela förra året och i våras..

 

Men ska jag vara ärlig har jag aldrig varit någon träningsjunky och har egentligen aldrig haft som mål att bli det heller.. Men jag vill ha en sund inställning till mat och vardaglig motion. Vilket jag tycker att jag har fått. Jag får för mig att ge mig ut och springa ibland, går promenader då och då som ibland blir milalånga och på flera timmar och det är superhärligt! Jag gillar att jag orkar att gå hur långt som helst utan att bli direkt trött! (Synd bara att det tar så förbannat mycket längre tid att ta sig fram..)

 

Vad det gäller maten börjar jag märka av att jag klarar av att äta större mängd än vad jag gjorde som precis nyopererad.. Men å andra sidan var det ju det jag fick höra redan från början att efter ett par år så skulle man kunna äta en "mindre normal portion".. I sommar när vi var utomlands åt jag ibland en hel normal portion utan problem. Men jag äter inte så stora mängder här hemma. Antar att min kropp då behövde den energin då det var så varmt och vi vandrade runt så mycket..

Men här hemma äter jag fortfarande på mina små assietter och i mina små skålar.. 1.5-3dl mat varierar det emellan.. Vid middagsbjudningar, restaurangbesök och då vi är bortbjudna äter jag på normal tallrik vilket oftast lurar ögat och jag äter nog något mer än vad jag normalt gör hemma vid en middag. Jag gör nog som de allra flesta, äter liiite för mycket för att det är gott. Men det är inget jag mår dålig över. Äter inte på långa vägar samma storlek på portioner som förr..

 

Något jag både gillar och avskyr är att jag kan äta det allra mesta utan problem. Fett och sött i alla kombinationer! Jag gillar att jag kan leva ett normalt liv och kunna få "unna" mig lite gott också. Men samtidigt är det en hemsk förbannelse! Hade jag varit en av dem som fått enorma besvär vid för fett/sött och fått dumpingar av det så skulle det ju vara betydligt lättare att inte äta så mycket av det.. Men nu, när jag kan äta utav det utan att få problem blir det ibland lite för svårt att stå emot..

 

Jag märker att nu, efter snart 2år efter påbörjad resa så kommer det verkliga jobbet.. Att bibehålla goda matvanor, att inte halka tillbaka i träsket, att bibehålla vikten. Sedan är det mycket med "hänga med i huvudet" vad som hänt.. Det är nog den tuffaste biten. Att vissa dagar inte se den stora skillnaden som hänt- att fortfarande känna sig fet. Till att vissa dagar inte komma ihåg att jag var SÅ stor, vilket också gör att det är svårt att relatera till att jag verkligen tappat SÅ många kilon (då jag inte tror att jag var SÅ stor förr)..

 

Ja, ni hör ju hur jäkla rörigt det låter! Men fattar ni något hur jag resonerar? :P

 

Jag börjar allt mer fundera på det här med överskottshuden, att ansöka om att få hjälp med den.. Har du fått hjälp med den? Hur gick du tillväga?

Jag är sååå dålig på att kontakta vården.. Får aldrig tummen ur, å då jag aldrig är sjuk och behöver kontakta sjukvården så har jag ingen aning om vart jag egentligen ska vända mig då jag vill dem något..

Eftersom jag är opererad i en annan stad än vad jag numera bor i så vet jag inte alls vart jag bör vända mig för att få eftervårdshjälp gällande min operation?

 

Jag tittade igeom lite bilder ikväll och hittade dessa..