Ja, jag fyller snart år.. Och jag har ju vetat att pojkvännen planerat någonting då han sedan tidigare bett mig ta semester några dagar i samband med den.. 

Ikväll vart han här och åt middag med mig, då släppte han bomben..

Han bad mig packa en resväska, för imorgon ska vi till Arlanda och återvänder hem igen sent måndag kväll.. Exakt vilket land Vi åker till vet jag inte, det får bli en överraskning imorgon.. Men jag vet att det är ett euro land, om jag ville växla pengar innan.. Men han sa att jag INTE behövde, då han hade tänkt stå för det mesta för nere.. Underbara pojkvän säger jag bara!!!

Så nu har jag väskan packa. Jag är på kurs inne i stan imorgon, så han säger förbi här imorgon och hämtar upp väskan innan han möter upp mig på centralen så vi tillsammans tar Arlanda express..

Åh vad jag längtar till imorgon!! :)

Det som är ännu roligare är ju att jag vet att vi snart kommer åka igen.. När han fyller!

Snacka om att Vi ärmer lika varandra än vi själva vet om.. Hihi.

När man varit opererad i snart tre år som jag, så börjar ju livet bara kännas vanligt.. Jag tänker inte på att jag är opererad varje jdag och jag känner inte att jag behöver anpassa mitt liv efter det så mycket längre som jag gjorde i början när allt var så nytt.. Så nu helt enkelt känns mitt liv bara som vanligt liksom, vilket också gör att det blir ganska sporadiska uppdateringar här på bloggen.. för det känns inte som att jag har så mycket att säga om just det här med att vara opererad längre..

Jag har liksom bara blivit "vanliga My" nu..

 

Den här bloggen hade jag dock långt innan jag ens började fundera på det här med GBP och allt sådant.. Jag hade den liksom som min "öppna dagbok", där jag skrev om allt som rörde mig och mitt liv.. Tankar, funderingar, händelser osv..

Jag har många gånger funderat på om jag eventuellt skulle gå tillbaka lite till det. Att blogga mer bara allmänt om mitt liv.. Kanske skulle få mer fart på inläggen då. Självklart skulle jag ju skriva om när saker händer kring kommande plastiker osv, då det är en del av mig och mitt liv..

Men frågan är hur öppen jag vill vara med allt annat som händer i mitt liv? Förr, då jag började blogga, 2006, då var jag ung och brydde mig inte om vem som läste och vad den fick läsa, så länge jag fick skriva det jag kände för.. Nu när jag "börjat komma upp i åldern" så funderar man ju mer på det här med exponering, vad man avslöjar om sig själv och till vilka.. Detta brukar ju många reglera med att lösenordsskydda sin blogg.. Men njaaae, jag känner inte för att göra det. För hur skulle då någon ny kunna hitta hit? Och vem skulle orka fortsätta läsa om den helt plötsligt måste ansöka om att få göra det?

Det blir för mycket jobb.. dels för er läsare, och för mig..

 

Jag får helt enkelt klura på hur jag vill ha det med bloggen, vad jag kommer skriva och inte.. Men sluta blogga har jag inga tankar på iaf, även om det blir väldigt sporadiskt.. Jag får mina perioder när jag känner mer för det här med att skriva och inte..

 

Men lite info till er iaf om vad som händer i mitt liv..

 

* som sagt ny pojkvän sedan ett par månader, efter att ha dejtat större delen av våren och sommaren, han heter Marco.

*jag hyr fortfarande lägenhet i andra hand och kommer göra det fram till sommaren, då jag inte riktigt vet var jag kommer ta vägen.. Men det problemet skjuter jag framför mig ett tag till.. Ingen idé att börja tänka på det förrän till våren.

*min mormor dog för några veckor sedan och förra veckan var jag nere hos min familj för hennes begravning.

*jag jobbar fortfarande som undersköterska inom privat hemtjänst här i Stockholm och trivs väldigt bra med det. Även om man ibland fantiserar och drömmer sig bort till något annat.. men vem gör inte det ibland?

 

Saker jag vill i mitt liv..

 

*jag vill få resa mera.. Detta uppfyller jag bland annat själv med att ge bort en weekend till killen när han fyller år nu i höst. (Hoppas verkligen inte att han läser min blogg, men det tror jag inte att han gör.. det borde han sagt då..)

*jag vill ha ett eget hem. Vill inte behöva hyra i andra hand och känna otryggheten i det. Men boendesituationen i Stockholm är ju som alla vet helt hopplös.. så att komma ur andrahandsträsket lär jag väl få titta upp i stjärnorna efter ett bra tag till......

*jag vill ha möjlighet att träffa mina gamla vänner mer.. På senare tid har jag insett att tiden verkligen bara springer iväg och jag gillar det inte.. Jag önskar jag kunde få fortsätta ha kvar även de vänner som bor långt bort och iaf kunna se dem ett par gånger om året kanske.. (även om både jag och dem är dåliga på att höra av oss till varandra..)

*jag vill ha ett eget husdjur. Någon att gosa med då jag känner mig ensam eller frusen.

 

 

Finns såklart fler saker jag vill med mitt liv.. men ja, det får lämnas åt ett annat tillfälle..

I torsdags var jag på återbesök till kirurgen efter min cirkumferent bukplastik.. Han kikade på mig hur han tycker resultatet blivit och vi diskuterade kommande korregeringar..

Har jag sagt det förut att min kirurg är perfektionist? Det tåls hur som helst att säga det igen!

Han kommer att korregera min navel då den buktar lite utåt.. Detta kommer att göras inom 3-4 månader under lokalbedövning.

Fick även ta nya bilder, så att vi har bilder att jämföra med före/efter.

Sedan sa han att han vill ta och lyfta upp mina lår på utsidan lite till upp mot höfterna och ta av ett hudparti till där.. Sedan vill han korregera ärret lite på framsidan, då min ena yttre blygdläpp hänger ner lite mer än den andra så vill han lyfta upp den lite till så det bli jämt. Dessa saker kommer att göras under en och samma operation som vi ska planera in efter att navelkorregeringen är gjord.

 

När jag var nere och fotade fick jag även fota bysten. Då vi även talade om ett bröstlyft. Mycket troligt att jag även kommer att genomgå detta. Han sa att man kan göra på två sätt. Antingen bara med lyft, eller att man lyfter samt sätter in ett litet inplantat som endast är för stadga. Detta skulle vi också prata om längre fram vid navelkorregeringen hur vi ska göra och när..

 

 

Så ja, jag är superduper nöjd med min kirurg! Man har ju hört så mycket om att landstingen bara för för ett medicinskt ok syfte, inte att det ska se fysiskt snyggt ut osv.. Men min kirurg han gör verkligen det där extra och vill själv att det ska bli så snyggt resultat som möjligt! Han vill heller inte att någon annan ska utföra någon utav operationerna på mig, utan han vill få göra allt själv. Han vill få följa och utföra min förvandling från en ful ankunge till en svan.. haha!

 

Så spännande verkligen att få genomgå allt det här. Känner mig verkligen lyckligt lottad som får denna chansen!