Ta mig INTE för givet!
Jag blir så förbannat less när jag ser hur folk som ska vara mina vänner sitter å skriver "jag har så jävla tråkigt, har inget å göra...alla är typ upptagna" och så har de inte ens frågat en vad man gör/om man kunde hitta på något. Då säger jag bara : skyll då er själva om ni sitter å har så jävla tråkigt när ni inte ens pallar fråga!
Sedan tycker jag att det är så tråkigt att folk inte längre kan ta hänsyn till andras behov eller offra sig för vad andra vill göra någon gång.
Jag vet inte hur många gånger jag har gått med på både det ena och det andra som mina vänner har velat, fast jag egentligen hade velat göra något annat just den gången. Men vet ni varför jag gjorde det? Jo, för då prioriterade mer att vara med mina vänner än vad det var vi skulle göra tillsammans. Men tyvärr börjar jag bli väldigt less på det. Det känns liksom inte värt längre att offra sig så och ställa upp på vad alla andra vill när man aldrig får någonting tillbaka för det.. Inte är det någon som tänker "ikväll ska jag verkligen se vad My vill göra och göra det tillsammans med henne", inte är det någon som tänker "My vill göra detta men jag egentligen vill göra detta, ok, jag kan göra som hon vill denna gången eftersom vi har gjort som jag velat förut", inte är det någon som värderar in att jag exempelvis jobbar väldigt många helger och därför inte kan hitta på något så ofta då på helgerna, när de gör sina val om vad de ska hitta på den helgen..
Som exepelvis denna helgen.. Jag jobbar imorgon kväll och därför är denna kvällen enda möjligheten jag har att hitta på något. Jag ska åka bort de nästkommande två helgerna. Jag var borta förra helgen och helgerna innan det har jag jobbat...!
Men så ser ju mitt liv ut nu för tiden.. det är verkligen inte som det var förr då alla mina kompisar smsade och frågade varje fredag vad man skulle hitta på/samt jag gjorde samma till dem.. Nej, nu hoppar man nästan högt av schock varje gång man får sms, för att man är så jävla ovan vid att folk pallar/bryr sig om att höra av sig..
Det finns gånger jag saknar den gamla tiden som in i helvete, saknar det ibland så mycket att det gör ont i mig.. speciellt när sådant här sker.
Visst, många tycker säkert att jag överdriver väldigt i det jag har skrivit här.. och då får ni tycka det.
Men jag kan bara svara för hur jag uppfattar saker och hur jag känner att det är just nu!
Jag menar, är det meningen att jag ska sitta hemma och känna mig övergiven/dissad/besviken och fälla en och annan tår när vännerna bara rycker på axlarna åt samma sak? Inte undra på att man inte känner för att festa och ha det livat värre då..
Hur som helst, vare sig ni tycker att jag överdriver eller ej, så bör ni lik för bannat ta åt er av detta! För om allt vore frid och fröjdså skulle jag inte behöva skriva detta, eller hur?
Uuhhhh, du får mig att vilja vara i örebro-staden ännu mera..! My, My.. du har länge varit den som hittade på saker när vi gick i skolan. Sen bytte du klass och vi träffades inte ofta. Istället blev det att Renée och jag satt på foto-lektionen med världens värsta pucko till lärare och vi tänkte tillbaka. Då kunde vi bara bestämma, där vi satt "vi går ut ikväll". sen fick vi höra att du, jessica och company också skulle det så vi sågs på ett eller annat sätt. sen var det mycket som gjorde också att jag "följde" med paul till åbacken när han fick lght där. tyvärr jävligtr tråkigt och jag har lätt för att ångra sånt nuförtiden. jag hade velat vara i min lght lika mkt och till slut fixat tomheten som ekot påminde mig om varje gång. :/
minns när du o jag flyttade till hjälmaren samtidigt. ditt rum var där man samlades helt enkelt. det var säkert också där "familjen kent" blev till.
jag önskar verkligen så mycket att jag avr i örebro oftare än jag är.. jag saknar staden, jag saknar folket, jag saknar det vi kunde hitta på, jag saknar dig! I do! hade jag vart där nu, så tror jag att vi hade börjat umgås mkt mera igen. faktiskt så tror jag det. det var ju så lätt hänt att man var med dom på fritiden som man var med i skolan. men nu är alla splittrade, så nu kan man vara med vem fan som helst! ;) säg till när ni är hemma igen, du o joakim. så ska jag få upp oss tre heta hallänningar så har vi trevligt. fika och utgång tex :)
Förstår precis hur du menar och det tror jag att "dom" gör också. Skilnaden är nog att även om dom vet så råder egoismen över viljan att ta hand om sina vänner.
Men jättetråkigt att det blev som det blev med planerna igår. Det fick mig att känna att nu räcker det. Jag orkar inte längre bry mig när man hela tiden blir portprioriterad. "jag vet inte¨" "vi får se" "jag vill vänta och se vad jag känner för då" "kanske" Jag är så less på dessa svar!!
