Normalviktig är fånge i extjockis-hudkostym..

Jag skrev ju att jag hade gått upp en del under semestern.. men bara några dagar efter hemkomsten från utlandet hade dessa kilon runnit av mig.. så det måste varit värmen som gjorde dem! Så nu väger jag det jag brukar väga igen vilket betyder att jag faktiskt är normalviktig..

 

..men jag kan ändå inte hjälpa att känna mig tjock!!

 

Detta är den nakna sanningen..

 

 

Magen som hänger och slänger.. Benen som dallrar.. Snacka om badbrud va? Inget vidare kul att se alls varje gång man klär av sig.. Jag älskar jag jag numera räknas som att ha en hälsosam vikt och jag älskar att kunna köpa kläder i vanliga butiker utan att behöva förpassas till tjockisavdelningen.. Men jag fullkomligt avskyr och hatar allt detta fladder och sladder..

Jag skäms över att ha det såhär, vill liksom inte lägga mig på en badstrand och allt bara flyter ut på badhandduken.. Vilken normal 25-åring ser ut såhär liksom? Ingen, som inte varit superfet förr...

Sedan förstör huden för mig i val av kläder.. Jag passar verkligen inte alla kläder för att ex. magen hänger ivägen och gör att jag måste gå upp någon storlek i byxor.. men då glappar det på baksidan istället.. Low waist är bara att glömma tex. Eller bh som är rent lönlöst att hitta en i en vanlig affär.. måste få specialhjälp på Triumph med min hängande byst! Problemet är ju att jag fortfarande har en stor kupa i omfånget, men inget innehåll.. Låren sladdar och skaver mot varandra vilket gör att jag inte vill/kan gå utan leggings/byxor på mig.. Dels skulle jag få skavsår samt att jag skäms för att visa dem såhär.. Ni ser ju rynkorna på överarmarna här också.. Så ni kanske kan lista ut, som jag har talat om förr, att jag inte är något större fan av dem heller.. Å att köpa t-shirts eller en snygg skjorta är inte alltid lätt då passformen i armarna inte alltid stämmer så bra överens med mina överarmar som antingen stasar fast eller ibland ser ut som stoppade korvar i för trångt skin..

 

Som jag har skrivit förr så känner jag mig bara fin när jag har kläder på mig som döljer min hudkostym.. Men det får mig också att känna att jag kör med falsk "marknadsföring".. Folk som aldrig sett mig som fet tycker ju säkert att jag ser väldigt normal ut med kläder på.. Men om vi helt plötsligt skulle befinna oss i en mer avklädd situation (Provhytt, badstrand, badhus eller annat liknande) skulle jag tro att de skulle bli chockade över mitt yttre utan alla lager kläder..

 

Ibland står jag framför spegeln och lyfter upp allt fläsk för att få en glimt av hur jag ev. skulle se ut efter en plastikoperation..

 

Skillnad, eller hur?

 

 

 

 Men jag får aldrig glömma bort den stora resa jag gjort hittills! Den stora förändringen som skett på mindre än två års tid.. Även om jag inte känner mig helt färdig med min kropp så är jag så grymt glad avv denna klännng inte alls passar mig längre! Även om den är väldigt fin..

 

Jag har inte skrivit det här inlägget bara för att få gnälla.. Visst, jag gillar inte min kropp, men vissa dagar är bättre än andra och vi kan komma överens med varandra.. Men jag vill få fram detta inlägg till er som kanske är mer nyopererade än vad jag är, eller er som funderar på att operera er, eller till er som bara är nyfikna på folk som är opererade..

Allt är inte helt perfekt bara för att man, som i mitt fall har droppat 86kg, man blir inte automatiskt lycklig och superslank och smal.. Man blir inte automatiskt bekymmersfri och får ett skitbra självförtroende.. Att operera sig är verkligen ingen quick-fix.. Det visste jag redan innan jag opererade mig. Jag visste att det skulle bli tufft.. Men jag visste bara inte på vilket sätt eller hur tufft det skulle bli..

 

För min del är det nog den psykiska biten som är värst.. Att jag liksom inte kan få någon normal kroppsuppfattning om mig själv.. Men det är ju egentligen inte så konstigt, med tanke på vad vågen visar, kläderna säger och spegeln visar.. Inget hänger ihop! Jag är en normalviktig 25-åring fånge i en alldeles förstor hudkostym..

 

Jag försöker att vara bekymmersfri och "easy going".. men jag måste erkänna att jag nog hade bättre självförtroende och var mer framåt förr, när jag var tjock.. För numera är jag så osäker på hur andra uppfattar mig.. Förr visste jag ju att de såg mig, såg min storlek och tog mig för vad jag var då.. Men nu, nu vet jag inte vad de ser eller vad de förväntar sig, å det gör mig osäker..

 

Svammligt inlägg det här.. Men mina tankar är helt enkelt väldigt röriga ibland.. Jag har suttit och skrivit på det här inlägget till och från under hela morgonen och förmiddagen idag för att jag inte vetat hur jag skulle formulera mig eller hur mycket jag skulle våga visa i bilder.. Men sen tänkte jag "fuck it".. Jag visar typ allt, då är jag iaf så ärlig jag kan vara och jag är mig själv!

 

"Take it or leave it" som man säger..

Tack för ett bra inlägg!

bra inlägg. jag har varit med sjuksköterska på en GBP operation, jätte häftigt!

Jag säger detsamma! Tack för att du skrivit detta. Jag vet hur du känner dig, jag har ju ca 20 kg kvar på min resa men har redan en hängig mage och lite annat som dallrar... Men jag måste bara säga att jag tycker du är så fin ditt ansikte bara lyser! Och som du skriver man får ju inte glömma bort den stora resa du har gjort och -86 kg sätter ju sina spår men, jag vet att när det bli psykist jobbigt med allt häng och att det bli fuktigt och klibbigt mellan vecken är det inte kul. Jag hoppas du får den plastikhjälp du behöver och vill ha, om du vill det.
Men glöm inte bort att oavsett vad, är du fantastisk precis så som du är! Ha en fin kväll! Linda

Du är ju jättefin!! Du behöver ingen plastikoperation! Alla har sina komplex, jag har till exempel finnar och dålig hy, andra har celluliter och annat. Det kommer alltid finnas något! Om du nu skulle göra operation så skulle du få något annat du vill ändra om dig själv. Kram!

Jag förstår att det måste vara jäkligt jobbigt med all överflödig hud, men jag måste bara säga att jag tycker du är otroligt stark och jag beundrar dig som tusan för att du lägger upp de här bilderna på dig själv! Jag anses antagligen som "normalviktig" (med undantag för en liten extra mjuk mage och kärlekshandtag på det) men skulle aldrig i livet våga lägga upp bilder på min mage. I så fall skulle jag vilja gå ner typ 10 kilo först. Men så kommer du här och är hur tuff som helst och lägger upp bilder på din kropp som har gått igenom en jäkla stor omställning - läste jag minus 86 kg?! Det är ju helt otroligt! Då är det ju inte så konstigt om huden inte riktigt hänger med :) Jag tycker du ska bära upp din kropp, trots släng och häng, med stolthet! Du har ju varit otroligt stark som har gått igenom en igenom en sådan operation och gått ner så många kilon. Fantastiskt! Och tusan vad fin du är tjejen :)
Av ren nyfikenhet; kommer huden så småningom att dra ihop sig själv, eller är plastikkirurgi det enda alternativet?

Tummen upp för att du lägger upp så här ärliga bilder!

Jag står också ofta och drar i all hud och funderar på hur jag skulle se ut utan "magförkläde" och annat skoj... På sätt och vis har Alva rätt - om man gör ett ingrepp hittar man ofta fler skavanker som man vill rätta till. Dock är det ju så att den lösa huden efter stor viktnedgång inte bara är ett estetiskt problem. Ofta har man också problem med sår, eksem, svamp och i värsta fall dålig lukt (pga att det blir väldigt tätt och fuktigt). På det ytliga planet är det väl också så att man om man går ner väldigt mycket i vikt gärna vill att det verkligen ska synas. Att då vara normalviktig, men ha så mycket överskottshud att man fortfarande ser överviktig ut, kan vara rätt knäckande.

du har gjort en fantastisk resa, tänk vad din hälsa vunnit på det! <3

Jag är så imponerad av dig, din inställning och din resa!
Jag tror att många av de som går ner 40 kilo eller mer är i behov av en bukplastik för att få bukt på problemen som all överskottshud innebär. Jag har redan ställt in mig på den resan när jag nått min målvikt och jag tycker du gör rätt som överväger att ansöka om en i höst/vinter. Det kommer höja livskvalitén betydligt.

Förstår att jobbigt för dig jag tyckte det med innan jag operera mig men hade inte så mycket som du. Men oavsett så han man hellre löshud en alla de kilon man hade innan. Och du har verkligen gjort en fantastisk resa. Har du funderat på operera skinnet,

ok, lycka till när du söker :) Det är verkligen underbart att få bort de där hänget för det gör ju så man känner sig tjock.

Hej!
Jag såg att du tror du skulle behöva en cirkumferent bukplastik och jag tänkte bara tala om att jag fick min "vanliga"bukplastik betald av mitt landsting men jag fick skjuta till extra pengar för att få en cirkumferent. Nu är ju det här ett antal år sedan, jag betalade då 30000. Bästa jag gjort i mitt liv utom då att gå ner i vikt.
Hoppas att du får bukplastiken beviljad, för min del såg jag det inte som en skönhetsoperation utan mer att jag återställde kroppen till det den borde ha varit.
Lycka till!

Åh jag känner ju igen mig som tusan. Har ungefär samma kroppstyp som du och känner igen dedär med armar, lår och mage även om det är i något mindre omfattning än dig på magen, antagligen eftersom jag "bara" gått ner 65 kg. Känner också ibland att jag liksom gör "falsk marknadsföring", ganska sjukt att känna så alltså. Som om man går runt och marknadsför sin kropp varje dag, men jag känner igen känslorna. Tänker "de skulle bara veta hur jag ser ut härunder". Snart dags för plastikbedömning för min del (vid tvåårsmötet) men jag är lite skeptisk. Dels så verkar det ju som att man helst ska vara klar med barnalstrandet (jag har ej börjat, 23 år ;)). Vill ju ha barn men kanske inte just nu. Men man vill ju inte göra en stor operation som sedan förstörs när man blir gravid. Sedan så verkar det ju göra jäääävligt ont, usch. Vill inte ens tänka på det. Har samma problem som dig med bysten, var inne på Triumph och en tjej där lassade in B kupor till mig, började skratta nästan. Behöver typ E i omfång men B i kupa, för de är bara påsar men omfångsrika sådana, haha. Så jädra svårt med alla beslut kring vad man ska göra och hur man ska vara nöjd med sin kropp. Känns inte kul att vara 23 i en 70 årings kropp....