Denna gången pallar jag inte med att ursäkta mig för mitt dåliga uppdaterande, jag har helt enkelt haft annat att tänka på..


Men just nu kände jag mig lite extra grubblig här i min ensamhet, så då tänkte jag att bloggen kunde vara en bra "bollplank". Jag har i alla fall bra stämmningsfull musik, som Johanna tipsade mig om. Kurt Nilsen , lite lugna balader om kärlek. Passar bra när det är sånt jag funderar på..

Jag funderar som ni säkert förstår på mig och Joakim, vart vi står och om vi kommer någonsin flytta oss från den platsen..

Just nu tycker jag att vi funkar väldigt bra ihop, vi kan prata, skratta, lyssna med och på varann. Det känns bra, på väldigt många sätt. Men ändå känner jag mig så osäker, osäker på vart jag har honom. vart han står..
Han har sagt att han tycker mycket om mig, han säger att jag är söt, han sa senast då vi var ifrån varann en dag att han saknade mig, det verkar som att han känner sig rätt attraherad av mig med.. jag tycker mig märka det ;P (om ni förstår vad jag menar). Den biten funkar också extremt bra, det bästa jag har haft ! Jag överdriver inte då jag säger det..

Visst, jag och Emil hade många bra stunder, men det kändes inte riktigt lika avslappnat som det här..

Det känns som att jag kan våga vara naken mer med Joakim än vad jag har kunnat med någon annan.. jag skämms sällan för att vara jag, för att vara stor. men när det kommer till den delen då man ska vara helt näck inför någon annan så känns det väldigt NAKET, bokstavligt talat samt att mitt innre också känner sig det samtidigt. Minsta lilla snea blick, eller någon skum kommentar skulle kunna få mig att tappa allt självförtroende just då. En extremt sårbar situation helt enkelt..
Men med Joakim känns det inte som att jag behöver vara rädd för sånt, det känns väldigt naturligt, känns som att han tycker om mig med, inte bara min insida..

Det var ju det Emil sa på slutet då vi gjorde slut. Att han inte fann mig sexuellt attraktiv på det viset. Han sa att jag var söt och så, men inte på det viset som man kanske vill att de ska mena..
Visst, utseende är inte allt, man kan tycka bättre om någons insida bättre än dennes utsida.. Men utsidan spelar också roll, man vill ju kunna tro och hoppas på att den man är med även gillar det yttre.
Det var verkligen hemsk att höra något sånt, det gjorde ju att man bara kände sig mer naken. Att man i över 2 år har klätt av sig inför en person som inte ens gillar det den ser.. iaf inte på det viset som önskats..

Nu i september efter den 18:e så har det gått ett år sedan jag och Emil var tillsammans, jag minns att vi var på glid redan innan vår 2år och 4månaders dag, men att vi lyckades komma förbi 18:e som var vårt datum..

Jag ångrar inte att vi bröt upp så här nu i efterhand, hade han inte gjort det hade jag nog förr eller senare gjort det ändå.. Visst hade vi det OK, men OK duger inte för mig längre. Jag vill ha det BRA.
Jag vill inte vara för egoistisk när jag säger detta, men jag tycker att jag förtjänar det att ha det bra!
Förtjänar någon som lyssnar på mig, någon som förstår sig på mig, någon som älskar mig för mig både psykiskt och fysiskt.

Kan Joakim möjligvis vara den personen?
Kan han vara den som förstår sig på min komplicerade hjärna som jag knappt själv förstår mig på, kan han stå ut med min svartsjuka, kan han stå ut med mina konstiga hyss och min klumpighet?

Det återstår att se..

Det jag undrar mest är, när får jag se detta? När får jag veta om han vågar sattsa på honom och mig? låta oss två bli VI ..

Jag har egentligen inte bråttom för jag tycker att det är väldigt bra så som det är nu.. Men jag är rädd för osäkerheten, jag vill inte bli sviken. Ju längre man väntar ju större är risken att jag blir enormt sårad i slutet om han inte finner detta värt att sattsa på..

men som sagt, det återstår att se..