Det var så irriterande... igår efter att jag hade lagt ut inlägget så fortsatte jag att skriva på dagens inlägg för jag tänkte att jag ändå hade kommit in bra i skrivandet, så jag kunde göra ett förinställt inlägg.. Men vad händer precis när jag är färdig? Jo, hela skiten förvinner!! Jag blev helt knäckt! Det hade tagit mig iaf 30min att skriva det inlägget, så var det bara borta... Så surt! 

 

Men nu sitter jag här idag istället och ska försöka knåpa ihop inlägget, hoppas det blir lika innehållsrikt som det jag hade tänkt igår..

 

Vart var jag?

Jo, juste.. Jag hade kommit hem från sjukhuset och jag hade inte fått duscha.. 

På torsdagen förra veckan hade jag återbesök till en ssk på kliniken. Hon tog av alla förband och kollade hur allt såg ut.

Hon tyckte att på det stora hela såg allt bra ut. Men hon var inte beredd att ta några stygn än, för hon tyckte det såg ut som att de behövde sitta lite till.. Så vi bokade en ny tid till denna veckan på torsdag igen. 

På vissa områden på armarna, och även på vänstra bröstet så vätskade det lite/blödde lite när hon drog av förbandet/tejpen som satt på. Så hon la om med andra förband, och på vissa ställen kompresser, de ställen som inte vätskade alls fick jag bara tejpade.

Hon tyckte att jag nu kunde duscha hela mig hemma, men att jag behövde byta de blöta förbanden efteråt isåfall, men de endast tejpade områdena kunde jag låta tejpen sitta kvar. Jag fick med alla material hem som jag behövde för att fixa det hemma.

 

I lördags gjorde jag min första riktiga dusch hemma, å fy sjutton vad UNDERBART det var! Att få känna vattnet rinna ner över hela min kropp, att känna håret bli helt genomblött och faktiskt kunna nå och tvåla in det helt själv! Att få lukta sina egna dusch/hårprodukter igen.. Det var verkligen så härligt!! 

Jag upptäckte dock att mitt högra bröst hade börjat svullna lite mer och även som en hård "boll" hade bildats vid sidan av bröstet mer mot armhålan till.. "Bollen" hade funnits där tidigare också, men inte varit lika svullen å hård som nu.. Jag tänkte att det kanske var tillfälligt, men om det skulle kvarvara så ska jag kontakta kliniken på måndag.

Jag lät allt lufttorka länge och sambon hjälpte mig sedan att lägga om allting. Han har då vanan inne nu, efter förra året då han fick hjälpa mig så mycket med mina omläggningar.. (Fast han vid den tidpunkten inte ens var min officiella pojkvän, utan bara var i dejtingstadiet fortfarande.. Väldigt gulligt av honom, en av de sakerna som fick mig att känna att jag inte kunde släppa honom utan allt skulle få han till min.. hihi)

Jag började få allt värre och värre värk.. Brinnande värk hade jag ju haft till och från under veckan under framförallt högra bröstet, men mest nattetid.. Men nu började det bli mer och mer även dagtid.. Brösten kändes väldigt ömma och stenhårda.. Inte ens morfinpreparatena funkade mot värken jag hade.. Natten mellan lördag och södag hade jag en väldigt jobbig natt.. Jag frös som en idiot, fast det var jätte varmt! Jag insåg under söndagen efter att ha pratat med mamma i telefon att jag nog hade feberfrossat.. Så på söndagen tog jag tempen och hade nästan 38 grader i feber, fast att jag gick på full dos alvedon nästan dygnet runt... så undrar vad jag då kan ha haft under natten? och vad jag skulle haft utan att varit behandlad med alvedon hela tiden?

 

Måndagen kom, jag ringde till kliniken på förmiddagen och en ssk skulle ringa upp mig före lunch. Hon ringde upp ganska precis kl 12. Jag berättade hela mitt ärende, om att bröstet och knölen blivit allt hårdare och svullen, om att det mer och mer blivit rådnad samt att jag har haft feber till och från..
Hon tyckte absolut att jag skulle komma förbi redan samma dag för en kontroll, då det lät som att en infektion kunde vara på gång.. Så jag fick tid kl 16.

 

Jag och sambon åkte dit. Fick träffa en väldigt trevlig ssk. Berättade hela grejen för henne också så hon var med på noterna. Hon ville att jag skulle ta av min stödbh och stödgördel för armarna så hon kunde kontrollera brösten bättre.
Hon såg med en gång vad svullen jag var på höger bröst och hon kände på min "boll".. Den var väldigt spänd. Hon trodde nog att det var något som behövde komma ut. Hon plockade bort tejpen som satt kring bröstet, och då var det ett litet hål som öppnade sig och då bara det började rinna med en gång.. Hon torkade, torkade och torkade. Hon satte igång och började klämma, skiten måste ju ut på ett eller annat sätt... Å herre jisses vad det rann! Hon sa att det var blandad sårvätska med gammalt blod och upplöst fett, som kroppen själv nu inte kunnat göra sig av med då det varit för mycket.. Hon tyckte dock inte att det luktade infekterat.

Hon tog ett odlingsprov och tog ett stick i mitt finger för att kolla CRP. 

Jag hade ju gått på en allmän antibiotikakur fram tom södag kväll. Så den kan ju ha hämmat detta lite iaf..

 

Hon fortsatte att klämma, det kom forfarande ut gegga.. Hon sa hela tiden att hon tyckte synd om mig som blir så "torterad" av henne nu när hon klämmer, hon tyckte jag var så duktig som bet ihop.. Att jag verkligen var duktig som inte ens sa ett pip.. :P

 

Hon gick för att kolla CRP värdet samt att rådfråga kirurgen som var nere på mottagningen nu, om han kanske kunde komma och kolla..

CRP va bara på 25, men visade ju ändå att det var någon infektion på gång (som sagt, förra antibiotikakuren har väl hämmat detta förlopp lite)

Kirurgen kom och tittade på mig, det var samma kirurg som hade fått operera mig igen när blödningen uppstod på kvällen. Han började klämma mer. Han var mer hårdhänt än ssk hade varit, hon var lite försiktig för att hon var rädd att jag skulle få alldeles för ont.. De skämta å sa att han var mer känd för att tycka om å va hårdhänt - jag skämta tillbaka å sa att det är nog för att i vanliga fall när han träffar patienterna är de nedsövda å han kan va hur hårdhänt han vill utan att de protesterar! Alla skrattade gott åt det!

Han sa att jag var en riktig mönsterpatient - "Om alla patienter skulle vara lika smärttåliga och lugna som du är nu, ja då skulle många undersökningar gå betydligt smidigare i det här jobbet".. haha.

 

Jag förstår att folk har ont och att man har olika hög smärttröskel. Jag själv får också ont, å jag skulle ljuga om jag inte hade ont när han klämde hur hårt som helst kring mitt ömma svullna bröst.. Men, det var en smärta som jag kan bita ihop, jag vet att skiten måste ut! Så jag står ut, och jag tycker inte om att vara "ynklig eller jämra mig i onödan".. 

Mitt problem är att jag alltid vill visa mig så stark som möjligt, och även kunna klara mig själv.. Så jag biter ihop, gör de där sakerna jag kanske borde låta någon annan hjälpa mig med- just för att jag vill så gärna kunna göra det själv å jag inte vill känna mig "sjuk".. Men det är också det som gör att när jag väl säger att jag har ont, då har jag verkligen förbannat ont! För jag håller ut smärtan i det längsta, å jag tar inte extra tabletter i "onödan" heller.. Sambon klagar mycket på mig att jag är dum med det där - att jag borde ta allt jag får ta så jag kan bli kvitt värken istället för att gå runt å ha lite ont hela tiden.. Men jag kan inte med att göra det... Ja, jag är hopplös!

 

 Hur som helst.. Kirurgen klämde och klämde ut ännu mer gegga han med. Han tyckte hålet var lite för litet och var orolig att det skulle dra ihop sig själv lite för fort, så han klippte upp en kant lite större.. Ja, det låter helt sjukt! Att han klippte i mig när jag är vaken! Men helt ärligt, det kändes inte ett dugg! Jag såg att han höll i en liten sax, å jag kände nätt och jämt att han grejade något vid bröstet- men inget gjorde ont, å sen va han färdig med saxen! Helt sjukt! Men så coolt ändå att man kan va så bortdomnad i huden..

 

Jag överdriver inte när jag säger att en sån där vanlig vit papperskorg de har på sjukhus (skrivbordspapperskorg typ) var full med kompresser, papper och sånt de använt för att torka bort och klämma gegga från mig! 

 

Jag åkte på en ny kur antibiotika nu iaf samt att jag fick med mig massa förband hem och blev ombedd att klämma själv om jag märker att det vill komma ut..

Jag har sedan i måndags när jag var där bytt förband varje morgon och kväll- och vid dessa tillfällen har jag också stått över handfatet och bara klämt ut massa gegga.. Helt sjukt egentligen hur mycket som faktiskt finns där inne, och hur mycket som faktiskt kommer ut vid varje tillfälle! Sambon har fått stå bakom mig å träcka från sidan av knölen mot bröstet, och jag har klämt ihop hela  bröstet å det har bara runnit as mycket.. Jag hade kunnat gjort en äckelfilm utav det och lagt upp på Youtube eller något å visat "nasty shit that you can get after boobjob" eller något sådant! 

 

Hur som helst ska jag tillbaka imorgon till samma ssk på kliniken och hon ska dels kolla till detta hur det har gått, samt att hon ska kolla upp armarna och plocka bort resterande stygn som sitter..
Armarna och brösten är till mestadels sydda med stygn som kroppen löser upp utav sig själv, men på vissa partier har han fått sy med stygn som ska plockas bort. Exempelvis är bröstvårtorna sydda med stygn som ska plockas bort. Jag fick förklarat för mig när jag frågade varför, att det beror på att det är större muskel och större tryck bakom bröstvårtorna som gör att sätter man självupplösliga stygn så kanske det inte håller lika bra och därför kanske går upp..

Ska bli intressant å se vad hon säger imorgon om allt, när jag berättar hur mycket vi har fått klämma ut varje morgon och kväll.. 
Min sjukskriving sträcker sig ju bara tom måndag nästa vecka (alltså den 4/7) Jag ska fråga om de anser att jag ska kunna återvända till mitt fysiska jobb inom hemtjänsten på tisdag när jag forfarande har öppet sår som jag klämmer ut massa gegga ur samt att jag inte har kunnat sova en hel natt ännu pga smärtor?
Får se vad de säger..

 

Tänkte berätta lite hur det har gått den här första tiden efter min plastik.. 

 

Jag opererades den 16/6 runt 13-tiden. Själva operationen tog kring 3h (vet inte exakta tiden, men han hade sagt innan att det skulle ta något sådant..) Jag opererade ju bort "gäddhänget" på mina överarmar samt att jag gjorde bröstlyft på mina stackars uttänjda bröst..

Efter operationen på uppvaket var jag tydligen väldigt pigg tyckte dem.. Konstigt! Jag som annars brukar va zombiedelux när jag vaknar upp från narkos.. Men denna gång hade jag inte haft någon kateter och jag kom igång bra att kissa med en gång. Så jag fick komma till mitt rum.

Fördelen med att opereras privat - EGET rum! Inga andra sänggrannar som ligger och jämrar sig, utan man kan bara fokusera sig på sitt eget ingrepp och att bli bättre..

 

När jag kom till rummet började höra av mig till mina anhöriga och min kära sambo och meddela att jag överlevt och att det gått bra. Jag var dessutom FETT HUNGRIG! Jag hade ju varit fastande sedan kvällen före och ända till operationens start.. Va längesedan jag gick utan mat så länge..!

Jag fick bara in ett glas blåbärssoppa. De ville inte att jag skulle börja för fort att äta och dricka då illamående kan komma.

 

Jag hade 3 dränage. Ett från varje arm och ett från det högra bröstet. Smärtan var överkommlig, men jag fick ju bra lindring och kuddar under armarna att vila dem på. I detta skede var det mest armarna som kändes "jobbiga". Att inte va så rörlig i dem.

 

Jag och sambon avtalade att han skulle komma förbi och hälsa på mig samma kväll.. Men vid en rond så tyckte dem att mitt vänstra bröst var lite deformerat i sin svullnad, så de tillkallade läkare som tittade på det och de konstaterade att det nog var en blödning.. Min kirurg var inte längre i tjänst, så hans kollega fick utföra detta ingrepp..

Så jag förbereddes ännu en gång för operation. Sambon satt fast i bilköer och hann inte fram innan jag åkte in för operation igen, men han fick vänta i mitt rum. 

Jag kommer ihåg att när jag kom in i operationssalen för andra gången och skulle flyttas från min säng till operationsbordet så tyckte dem att jag var så himla duktig och stark som fixade så mycket själv och stod ut med all smärta.. Jag svarade att jag har hög smärttröskel och att det inte är någon idé att gnälla, saker och ting måste bli gjorda ändå.. :P

 

Denna operation gick rätt fort, de gick in och stoppade det blodkärl som hade orsakat blödningen så var det bra sedan. Jag kom tillbaka till rummet snabbt även denna gången, där sambon satt och väntade på mig.

 

Då jag hade 3 dränage och en droppåse att släpa på fick han leda mig till toan där jag fick kissa.. Enda gången han har fått hjälpa mig till toa! haha

Men samtidigt är han ju lite van sedan innan, han hjälpte mig otroligt mycket vid min förra plastik - skjutsade till alla återbesök, var med mig till akuten en kväll när jag var rädd över dränagen, han la om mig, hjälpte mig att duscha om jag behövde osv.. (För att tillägga var han ju inte ens min formella pojkvän vid den tidpunkten, utan vi var ju bara i dejtningsfasen ännu. Så mycket fint och uppskattat- sånt som fick mig att inte vilja släppa honom.)

 

Hur som helst fick jag åka hem dagen efter runt 10.30. Innan jag åkte hem fick jag lite omläggningsgrejer, information och mediciner samt veta vilka ytterligare mediciner jag måste hämta ut osv. Fick beröm av ssk som plockade bort alla drän före hemgången att jag ändå var så rörlig i armarna- att de flesta andra är mycket mer försiktiga och har ont... (Återkommande grej det där om att jag är rörlig och inte verkar lida lika mycket av smärta osv..)

 

Ja, jag har hög smärttröskel, och jag gnäller inte i "onödan" - så när jag har ont, då har jag väldigt ont och har oftast stått ut en bra stund innan jag yttrar mig om det.. That's me.. Sen har jag alltid, och är fortfarande sån, att jag vill kunna klara mig själv. Vill inte va andra till last. Så då måste man i vissa fall bita ihop och bara ge sig fan på att det ska gå så man kan göra det själv..

 

Jag blev hämtad av sambons mamma, som även skjutsade mig till 3 olika apotek för att jag skulle få hämta ut mina mediciner (hopplöst alltså, varje apotek hade bara en av de 3 grejer jag skulle hämta ut....) Sen bjöd hon på lunch innan jag slutligen fick komma hem. 

 

 

Sen jag kom hem har smärtan varierat likså svullnad.. Hela min kropp har varit svullen. Magen har svullnat och vid vädligt varma dagar så även benen. I början var armarna det som smärtade, svullnade och spände mest. Första veckan kunde jag inte räcka till så mycket grejer som var högt/lågt ner, samt att jag inte fick bära tyngre än 1l mjölk.. Så det var lite besvärligt.

Jag fick inte heller duscha hela mig den första veckan, de ville att jag skulle låta alla förband sitta till första omläggningstiden som jag hade torsdagen veckan efter operationen. Så jag fick duscha av nedre kroppen fullt påklädd med alla dessa förband och stödbh och armgördel.. 

Under armarna får jag köra raggardusch.. tvättlappar och tvål och snabbt torka så att jag inte blöter ner förbanden..

Första hårtvätten åkte jag faktiskt iväg till min frisör och fick hjälp med då jag inte kunde lösa det på något smidigt sätt själv och sambon tyckte jag skulle unna mig att åka och få håret tvättat..

 

Oj, mitt inlägg börjar bli långt.. kanske kan dela upp det lite.. vill inte mala sönder er med sjukt mycket text som ni inte orkar läsa er igenom! 
Del 2 får komma imorgon..

Halloj!

 

Jag lovade ju någon form av uppdatering inför nästa pladtik / hur det ser ut efter senaste... Så jag tänkte såhär.

Idag är det exakt på dagen 1 år sedan jag la mig under kniven och gjorde min cirkumferent bukplastik på Karlolinska i Solna.

 

Såhär ser det ut ett år senare:

Framsidan med underkläder (sting) döljer ärr väldigt bra som ni ser.

 

I profil  ser ni att ett ärr går ner lite under stringkanten där.. Men inget jag stör mig på eller tänker på..

 

 

Bakifrån. Här ser man ju att rumpan och låren har "sjunkt ner "lagt sig" efter operationen.. vilket är sybd.. Yttersidan av lår kommer ju att fixas via landstinget.

 

 

Tänkte att ni kanske ville se ärren också.. detta är alltså taget idag exakt 1 år senare än vad de gjordes! Jag tejpade endast så länge det fanns sår då jag inte tål tejpen så bra.. sen lät jag det bara vara faktiskt!

 

 

 

 

 

 

 

Rätt okej ändå, eller hur?

 

 

Vill ni se hur det såg ut tidigare innan innan plastiken är det bara att kolla igenom tidigare bilder! :)

 

 

 

Nästa vecka (16/6 ska jag ju göra armplastik och bröstlyft på Akademikliniken (privat) och jag tänkte att jag ska lägga ut före och efterbilder på dessa delar sedan i samband med det..

 

Men nu bjuder jag på dessa bilder 1 år efter min förra plastik..

 

Jag är nöjd, absolut, men samtidigt ser jag fortfarande områden som behöver åtgärdas.. Men det kommer allt eftersom.. :)

 

 

 

En vacker dag ska jag åter igen få känna mig som en hel människa, både kroppsligt och i sinnet! :)