Idag har jag en nyttodag, en sån där dag då man är sådär hurtigt duktig med hemmasysslor.. Jag gick upp vid halv nio idag på min skolfria dag, gjorde frukost till mig och Joakim. Sen blev det att sätta igång 2 maskiner tvätt, sen fick jag för mig att börja dammsuga (fast det inte är min lägenhet jag befinner mig i just nu, utan det är hans).. så nu har jag dammsugit och torkat av bänkarna här i hans lilla lägenhet. Sängen bäddade jag när vi gick upp i morse.

Funderar på att ta wc-rent i toaletten också, tror jag ska springa iväg och göra det nu så jag får det gjort.. häng kvar en stund...

Nu har jag tagit i det, det ska bara få verka en stund också innan jag tar bort det..

Ska kila ut med soporna sen också, innan han kommer hem från skolan.. fast vem vet, han kanske redan är på väg hem nu?

Jaja, jag vet.. jag har fått städfnatt!


Jag sitter och funderar på när jag ska ha min 20års fest, och jag tror jag har kommit fram till att det blir helgen vecka 45 (vecka 44 som är den veckan jag egentligen fyller är det höstlov, så då kan inte alla komma om jag har det då), så det får bli veckan där på.. antingen fre 7nov eller lör 8nov.. har inte bestämt så långt ännu..

Men vad ni än gör, gå inte och boka in er på ngt annat då, för ni ska till mig den helgen iaf ;P !


Urk, jag drömmer så skumt om nätterna.. Drömmer massa drömmar om att Joakim ska lämna mig, att hans ex kommer hit å snor honom ifrån mig, att Emil kommer och utmanar Joakim i duell och vinner så att jag måste vara med Emil istället för Joakim å massa sånt..
Undra varför jag drömmer sånt?

Undrar om det kan bero på att jag är så rädd för att mista honom? Om det kan bero på att jag blev övergiven av Emil, den person jag trodde jag skulle vara tillsammans med väldigt länge.. att jag helt enkelt inte vågar lita på mig själv och kärlek längre? Att jag tror att allt ska skita sig?

Vill verkligen inte att det ska göra det, vill verkligen ha honom! Han får mig att må bra, han får mig att våga vara mig själv, får mig att känna mig omtyckt för hela mig, inte bara mitt inre..

Jag är så rädd för att han en dag bara ska vakna och inse sitt misstag att vara med mig, att han som alla andra förr eller senare ska tröttna och uppsöka något bättre än mig.. vem vet, han kanske hellre vill ha en liten smal å söt tjej som spelar bas precis som han gör.. GAH ! jag blir galen av att tänka så här, vet att jag inte borde.. men man gör så fruktansvärt mycket saker som man inte borde !

Jag känner på mig och vet med mig att jag kommer vara grymt svarsjuk i början av detta förhållandet, tills jag lär mig att se att jag duger bra..


Nu har Fictional Me hittat en replokal iaf så nu kan de börja repa igen iaf.. (För er som inte vet är Fictional Me det band Joakim är med och spelar bas i, de har en hemsida för de som ännu inte har lyssnat in dem www.fictionalme.se)

De kommer repa Må och To kvällar, På fredagar repar han med ett annat coverband (dagtid), plus att han måste plugga väldigt mycket och öva in baslåtar när han har tid hemma..
Det jag funderar på är när och hur han ska ha tid med mig nu?

Det är nog därför jag oroar mig..

I början då jag och han började träffas sa han det att han inte kunde lova att det blev ngt mellan oss för att han itne visste hur det skulle bli med plugget och med bandet i höst, att han ville hinna med allt sånt och inte visste om han hade tid över för kärlek så att säga... men som sagt, vi blev tillsammans.. men tänk om han snart inser när bandet och allt startar att han faktiskt inte har tid? lämnar han mig då tro?

Jag vet ju med mig så väl att jag kan vara en rätt krävande person, jag har inte den där begränsingen i mig som många andra har, jag känner inte av så mycket när man har setts för mycket så att säga... Jag kan vara med en person jag gillar hur mycket som helst nästan, visst kan det vara skönt att vara själv då man väl är det.. men det är sällan jag som är den som tar ett initiativ till en "ledig dag".. Tänk om han kommer tycka att jag bli för hagalen, att jag blir för klängig och vill ses för mycket?

Han är ju bara van vid 2 distansförhållanden förut, så det här med att kunna träffa sin tjej när han vi är ju helt nytt för honom... tänk om jag kommer kväva honom?


Ibland önskar jag att jag vore en apa, eller åtminstonde en kille.. så jag slapp tänka och bekymmra mig så här mycket om precis allt !