Morfar

Jag drömde om morfar i natt, min avlidne morfar... Vad jag saknar honom, hans vishet, hans vänlighet, hans stora stenhårda mage som man nästan blev krossad emot när han kramade en hårt..
Han var verkligen en otroligt smart man, han testade att göra högskoleprovet en gång, bara för kul skull, och han fick 2,0 dvs det högsta man kan få.
Han var duktig på så mycket. Men han hade kämpat sig dit, han hade levt ett otroligt liv!

Från att bli bortadopterad som liten till sin farbror, för att hans biologiska föräldrar inte kunde ta hand om honom, de hade redan något barn sen innan och hade därför inte råd, samt att det inte var lätt att vara döv på den tiden som de var (hans biologiska föräldrar alltså).. sedan började morfar i skolan och han var så duktig så han fick hoppa över en massa klasser.. För det fick han stryk av lärarna, eftersom han som var från ett fattigt hem inte skulle tro "att han är något"...
Han träffade mormor, å de gifte sig så fort det blev lagligt för dem att gifta sig.. (har för mig att man var myndig vid 21 år ålder på den tiden).. de fick barn, sedan massa år senare fick de ett barn till, min mamma..
Morfar jobbade som chef på E-lux och var därför ute på många resor.. Ett tag bosatte sig hela familjen i Holland.. Men de återvände till Sverige efter några år... men många resor gjordes det i arbetet.. och många olika ställen har det bott på även i Sverige.. Mariestad, Skövde, Tidaholm, Mariestad igen... (kanske någon mer stans, men kommer inte ihåg) Tillslut byggde de iaf ett hus i Mariestad och blev kvar där..
Där de levde och hade det bra under väldigt många år, ända tills han gick bort (1920-01-08-2005-07-12), sommaren 2005. Men mormor lever kvar i huset än idag..

Jag minns det så väl, den sommaren. Jag hade haft feriepraktik på KSS i skövde, på avdelningen för hjärtsjuka patienter.. Morfar låg på en annan avdelning, å jag hade vart lite slarvig med att gå dit och hälsa på honom.. men jag trodde ju han skulle bli frisk.. men så, min sista dag gick jag iaf dit till honom. Han var så tunn, så mager, den stora runda magen var borta. han åt dåligt, ville inte ha någon mat. han som alltid annars brukar vara matglad. Jag sa åt honom att han var tvungen att äta..
Kommer inte mer exakt ihåg vad vi pratade om, minns bara att det kändes stelt, jobbigt på något vis..

På lördagen ringde han och frågade om jag kunde hjälpa mormor att städa.. Det var det sista jag hörde från honom.

Sen på tidgaden den 12 juli gick han bort, han hade somnat in efter "morden i midsummer". Jag satt uppe och nattsurfade i smyg på vårt modem, sedan hörde jag att mammas mobil ringde (eftersom modemet gör att inte hemtelefonen går att ringa till).. Hör att hon börjar prata , sedan hör jag att hon blir ledsen, pratar förtvivlat.. Det var min moster som ringde och berättade att de hade ringt från sjukhuset och meddelat att morfar hade gått bort.. De åkte iväg mitt i natten för att se honom, ta ett sista farväl. Mamma, Inge, moster och mormor.. Jag och Mollie fick stanna hemma..


Urk vad sorgligt det är att tänka på detta..

Men det som gör en glad är att veta att han hade ett bra och fulländat liv, samt att han antagligen har det bra där han är nu, fri från alla smärtor som han hade i slutet..

I sommar blir det alltså 4 år sedan han gick bort, tänk vad tiden går fort egentligen... känns som att det inte var så längesedan. Men jag är samtidigt glad att det är mer längesedan, för jag hade så svårt att komma över det där, jag var så himla ledsen, grät hur länge som helst ! Så fort någon bara nämnde ordet döden så började tårarna rinna...

Jag kan medge att jag fortfarande kan få en klump i halsen när jag pratar om sånt, men det går betydligt mycket lättare än vad det gjorde då.


Mitt största mistag jag gjorde i allt detta var att inte gå på begravningen.... men då klarade jag inte av det, det var för känsligt, det var för jobbigt. men gud vad jag ångrar det idag, för då hade jag kanske kunnat ta farväl på ett helt annat sätt..


Det blev en snyftig förmiddag detta för min del. Men det är bra att få minnas och vädra sina känslor ibland.
Hoppas att nästa inlägg ska vara lite mindre sorgligt.

Kommentarer
Postat av: TinA

Jag minns den tiden så väl. :( Hur ledsen du var och jag minns att du berättade om hans liv, som bortadopterad, döva föräldrar och att han fixade högskoletestet. Så det goda sidorna av honom har du förklarat så väl.. :)

2009-04-06 @ 14:28:46
URL: http://egoism.blogg.se/
Postat av: Mulle

Jag saknar Morfr med, och hade med en märklig drömm om honnom, den kändes så ekta på nått konstigt sätt..

jag blir ledsen än idag, när jag tenker på honnom.. :(

Han var alltid så glad och snäll. :)

2009-04-10 @ 10:23:14
URL: http://molhol.blogg.se/

Du får gärna lämna en fin liten kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (den visas inte för andra läsare)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0