Än så länge går det bra för min del med min nystartade "fasta", som de kallar det.. Jag känner ingen vråååålhunger som jag trott att jag skulle känna.. visst blir jag hungrig emellanåt, men det är mer normal hunger..
Något som jag där emot känner, är att det är hemskt tråkigt att veta om allt man inte får äta, allt man inte får dricka. Det kan kännas skitjobbigt emellanåt, då man inser hur lång tid det är kvar innan man är klar med det här och får äta mat igen.. det är som sagt 3 månader jag bara får äta det här, sedan trappar vi upp i 3 månader.. då får jag iof äta lite mat, och mer och mer under tiden.. men det är ju ändå 6 månader tills jag är helt fri från pulversopporna!
Det känns sjuk länge! Kommer nog bli sjukt trött på dessa...

Men det är bara att kämpa på och hoppas på att det blir lättare med tiden, att man vänjer in sig bättre med situationen.

Jag vet att jag nog kommer att tjata en del om detta under denna tiden, kommer upprepa mig, kommer nog att upplevas klagande.. MEN, jag får vara sån.. Det är en del av biverkningen att man kan bli lättirriterad, trött, gråtmild osv.. Men, det är också min blogg.. så jag skriver vad jag vill ;P

Något som jag också vill säga till er, som jag vill att ni tar extra fäste vid är detta:

Jag tycker att det är trevligt att ni hejjar på mig, uppmuntar mig i min kamp. Absolut! Det får en att känna sig uppskattad och det känns att man gör något bra..
Men en sak jag ber er om är att inte hålla på att säga till mig saker som dess: "Man får tänka på att det bara är en liten tid av sitt liv, även om det känns länge", "Tänk på att det är en investering inför framtiden" och andra meningar som är i dem banorna..

visst kan man tro att det låter uppmuntrande att säga så till någon som kämpar med något, men för mig känns det inte uppmuntrande alls! Känns nog mer förnedrande!
För om jag har en skit tuff dag och det enda jag önskar är att få bita i en chokladkaka eller något sånt... och någon säger till mig "ja det är tufft, men det är en inverstering inför framtiden".. DÅ känns det inte alls uppmunrande och hjälpande.. utan man blir bara irriterad och tänker att det inte hjälper mig ett skit just nu, när det är tufft, att tänka att det är en investering längre fram..
Jag vet om att det jag gör är bra för mig! Jag vet om att det är en investering inför framtiden att tänka på sin kropp och välmående. Jag behöver ingen som talar om det för mig.. Jag har valt det här själv, att genomgå det här, jag vill det här.. Men man får räkna med motgångar så väl som medgångar.. så e det bara!

Så vänligen, tala inte om sånna saker för mig, för jag vet allt det där..

Men ni får jätte gärna vara uppmuntrande på andra sätt och vis. Peppa på mig lite. Finnas där och lyssna om jag behöver prata av mig lite, om mina frustrationer kanske.. :P


Jag hoppas att alla har haft en bra helg! Min helg har varit varierande och bra! Hängde med Emma och Tessy samt Joakim i fredags, mycket trevligt! I lördags var jag och Joakim iväg till Mariestad och firade min storasyster som fyllde år. Innan det kalaset var vi en sväng hemma hos pappa och hans fru och hälsade på dem och min lillasyster som var där.. De skulle fira min storasyster på söndagen.. (alla får inte plats samtidigt så det blir uppdelade kalas på 2 dagar). Så då hann jag nästan träffa alla ändå, för på kalaset var Marlén, Erik och deras dotter Embla. Sedan var mamma och hennes man där, samt mormor och moster.. Träffade dock inte farmor och farfar..
Men det är snart jul, så då ses vi alla igen! :)

Ha en bra söndagskväll oc 3e advent!