Ibland smiter dom rackarna även om man blundar så hårt man kan för att de inte ska komma ut...

Vad har jag gjort då sendan senast jag skrev?

Jag har jobbat en heeel del. torsdag kväll, fredag dag, lördag dag, söndag kväll samt måndag dag ! Men nu jävlar är jag ledig tisdag och onsdag!

I lördags var det tänkt att jag skulle träffa Jessica på kvällen, men tyvärr vart det inget med det då den stackaren var helt död efter en dag i backen, så att hon somnade så fort hon kom hem...med täckbyxorna på ! haha! Stackare ;P

Min lördag blev en väldigt sorglig sådan.. jag bara föll i hysterisk gråt! Jag bara grät och grät och grät, jag var näst intill otröstlig.. ibland höll det upp lite, men sen så släptes syndafloden lös igen.. men vid ca nio tiden så hade floderna stött på torka..
Det var så skumt.. Joakim var med mig den kvällen, han fanns där för mig hela tiden.. Jag hade Emma och Tessy som var hemma hos Tessy och festade till det lite, som ville jag skulle komma förbi. Men ändå kände jag mig så himla ensam och övergiven! Det var det som var så skumt..
Under min kväll så började jag verkligen på riktigt förstå hur en annan kompis kände sig då den hade svårare stunder.. Man frågar lite försiktigt vad vännerna har för planer för kvällen, när de sedan låter rätt upptagna vill man egentligen inte störa dem. Man vacklar fram och tillbaka om man ska våga säga hur kasst man mår.. Tillslut samlar man mod, slänger iväg ett sms.. väntar på svar.. man får svar.. De visar sitt stöd så gott de kan.. men på något vis har man den där känslan inom sig att det är "försent för dem att bry sig nu när man redan mår skitigare än skit" typ.. man tänker att man inte vill förstöra deras kväll, samtidigt som det enda man vill är att de ska släppa allt de har och komma springande med choklad och kramar (eller något sånt).. Mycket märklig känsla..

Men jag tror också att det är just efter ett sådant läge som man inte får bli arg på sina vänner för att de inte funnits där.. för de kan inte alltid veta vad man vill, de kan tyvärr inte läsa tankar och det är inte alltid lätt att handlar "rätt" i en sådan situation på hur man ska bete sig/reagera/säga osv.. (rätt = dvs, det som jag i detta fall hade tyckt var rätt handlande, inte vad de tyckte var rätt, eftersom jag antagligen tyckte det var fel)..(om ni fattar min förklaring rätt, jag vet, den blev invecklad).. för jag vill tro, att om jag väl hade sagt att jag behöver dem hos mig, så hade de kommit. om jag bara hade bett dem.. jag tror på det för att jag vill så gärna tro på det, men sen är jag inte 100 på att det är verkligheten.. men å andra sidan, hade jag sagt rakt ut det jag velat hade de ju vetat vad jag ville/vad jag förväntade mig och fått svar där efter.. så att säga..

Nej, nu ska jag inte krångla till detta mer, det blir väl snart helt obegripligt!

Jag hade en tårdrypande lördag, men nu mår jag helt bra igen och känner mig varken ensam eller övergiven!


Kommentarer
Postat av: TinA

jisses, vad läskig känsla. :( livet kan verkligen leka med ens känslor, det också :S

Bra att du mår bättre nu, att du inte känner dig övergiven eller nånting sånt. Jag vet att vi haft den diskussionen om att jag suger balle på att höra av mig till mina vänner.. Jag måste ta tag i det där och bli bättre, känner jag nu..



Take care, My!

2010-02-08 @ 21:33:42
URL: http://egoism.blogg.se/

Du får gärna lämna en fin liten kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (den visas inte för andra läsare)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0