.. Ja, det stämmer.. Jag drömde om döden i natt. Jag drömde att min älskade Joakim dog i natt. Det var så himla hemskt! Han förblödde, långsamt.. Fanns inget att göra åt saken.. I hans sista tid satt vi på marken, jag med hans överkropp liggandes i min famn.. Vi pratade en massa om livet. Om vårt liv som vi har haft hittills tillsammans, minnen och roliga saker.. Sedan pratade vi om de saker han aldrig skulle hinna uppleva, saker som vi aldrig skulle få uppleva tillsammans.. Han började prata om de saker han tyckte att jag skulle uppleva ändå, utan honom. Han ville att jag skulle ha det bra, att jag inte skulle sluta leva mitt liv för att han var borta.. Jag sa att jag inte ville leva utan honom, jag ville inte att han skulle dö.. Men jag bestämde mig iaf för en sak, att jag ville få spara och frysa ner hans spermier, så jag kunde få chansen att iaf få skaffa ett barn med honom.. (som att det är det viktikaste man kan tänka på innan sin älskade dör).. sagt och gjort. Jag fick dem i en liten burk.. :S
Jag bad honom om att han skulle försöka komma tillbaka till livet igen, i en annan kropp, i en annan person.. Men att jag ville att han skulle ge mig en hint då, så jag skulle veta vem han var, så vi skulle kunna fortsätta leva ihop igen..
Vi pratade vidare.. och till sist så slöt han ögonen, sedan var han borta..

Jag vaknade upp ur drömmen av att jag hade vänt mig mot Joakim, krupit tätt intill honom, jag grät. Först lite små snyfftningar.. Joakim vaknade och frågade mig vad det var som hade hänt.. Jag snyfftade "Jag drömde att du dog".. Åh, vad jag började störtgråta sen! Jag bara grät och grät.. Joakim försäkrade mig om att han levde och att han inte skulle dö ifrån mig än på många år..

Stackars Joakim att vakna upp helt yrvaken av att han flickvän ligger och gråter över att han själv har dött :P

Jag gick till sist att tröstas iaf.. Men, vad jag hade svårt att somna om sen.. Jag ville liksom hela tiden försäkra mig om att Joakim fanns där vid min sida och att han fortfarande andades!

Usch vad sorgligt det var!

Jag hoppas verkligen inte att det händer på riktigt (ok, det kanske aldrig riktigt kan hända på det sättet.. men ni fattar vad jag menar).. Jag hoppas att jag och Joakim får leva ett långt och lyckligt liv ihop, att vi får uppleva alla livsåldrar ihop.. Och att vi slutligen får bli gamla ihop och gå bort på det traditionella sättet, av ålderdom.. (allara helst samtidigt, men det är inte så troligt tyvärr.. men önska kan man ju)..



Jag älskar verkligen dig Joakim!