Myzan - Mitt liv före och efter en GBP.. -

Att vara för fixerad..

Jag fick lite kommentarer på mitt senaste inlägg att jag nog blivit lite för fixerad vid siffrorna på vågen nu, och ni har helt rätt! Tack för att ni säger det till mig, för jag behöver höra det!

Jag HAR blivit för fixerad.. Men som ni vet är alla onda cykler svåra att bryta, men jag ska verkligen försöka nu!

Jag ska börja med att återgå till att BARA väga mig 1gång/vecka max! Dvs, inga fuskvägningar där emellan, som faktiskt har hänt både 1 och 2 gånger varje dag!!

Min sambo har lovat att ta batterierna från vågen om jag inte följer detta nu.. Så from måndag är det 1 gång/vecka som gäller, annars ryker batterierna!

Anledningarna till att jag blivit så fixerad är många.. men dels beror det på min stora rädsla att gå upp i vikt igen.. och dels min stora ovana att stå still i vikt/ vara på en hälsosam vikt.. Det har jag ju liksom aldrig gjort förr! Förr var vägning alltid så laddad med ångest, för varje gång jag ställde mig hade jag gått upp massor! Varje gång var en hemsk uppenbarelse att jag blivit ännu fetare..

Så dels försöker jag nu arbeta på att det inte ska vara massa ångest bara för att jag gått upp lite i vikt.. Samt att jag försöker inse att vara på en hälsosam vikt innebär att man pendlar lite upp och lite ner.. Ingen normal människa väger exakt samma hela tiden!

Men som sagt så sitter allt det där så benrotat i mig sedan barnsben då min pappa, av all välmening (tror jag) vägde mig 1 gång / år och förde statestik över detta.. Och varje år så hade jag såklart gått upp i vikt, och varje år blev han arg.. Tillslut var den där ångesten för den där vägningsdagen så stor att jag hade ont i magen flera dagar innan.. å jag grät och ville verkligen inte! Ett år så hjälpte min storasyster mig och sa en "fuskvikt" som var några kilo mindre än vad min egentliga vikt var, för att han inte skulle skälla på mig allt för mycket..

Jag förstår varför han vägde mig, han ville ha koll så att det inte skenade iväg, men det gjorde det ju ändå.. Han försökte få mig att promenera mera.. Tog med mig på han och hans frus promenader.. Men de gick så mycket snabbare än mig så jag fick istället höra "kom nu blixten".. Vilket också gav en negativ effekt.. Föräldrar gör sitt bästa, men ibland så är dem utanför sin trygghetszon av kunskap och då går det väldigt fel..

som i mitt fall.. Jag började avsky allt vad motion hette.. skolka från gympatimmarna i skolan, avsky vågar och åt massa skit i smyg för att jag inte fick äta sånt öppet typ.. För inte ska väl en tjockis äta lördagsgodis? Nej, hon får en skål med rädisor och blomkål istället..

Ja, ni ser.. Det finns mycket som ligger till grund för min ångest kring vikten och det är väldigt lätt att bara säga "sluta väg dig".. Men för mig är det inte fullt så enkelt.. Men jag jobbar på det! Jag lovar, jag ska försöka bättra mig..

Men jag hoppas att ni har en förståelse för min fixering och finns här och stöttar mig åt vilket håll det än barkar.. För den här bloggen handlar ju ändå om min resa efter min operation, och jag skulle ju ljuga om jag inte talade om alla dessa saker också.. Allt är inte alltid en dans på rosor, för även rosen har sina törner.. :)

Datum: 2014-05-24 Tid 08:23:25
2a året efter GBP

Kommentarer

Postat av: carina

Känner så väl igen mej själv i det du skriver. Det är nu det verkliga jobbet egentligen börjar efter 2 år som opererad. Det är nu huvudet ska börja förstå vad som hänt med kroppen. För mej blev det några besök till en psykiatriker som fick förklara hur hjärnan fungerar. Men det låter på dej som du är på god väg och börja arbeta med det mentala. Och du verkar ha en sambo som stöttar dej och håller lite koll när man skenar iväg. Jag och du har ju gjort ungefär samma viktnedgång ( -82) fast jag är 3 år före dej och det är först nu som jag är helt viktstabil och även väldigt stabil psykiskt. Så nu håller jag på med och kommer igen efter bukplastik och hoppas även bli godkänd för lårplastik. Ha det så bra och kämpa vidare. Du har en bra blogg och du kämpar superbra i din viktresa / Carina

Svar: Tack så mycket! Jag, jag tycker att jag ändå har bra insikt i vad jag behöver arbeta med och det gör nog att det blir lättare.. när man har vart överviktig så länge har man så svårt att tänka sig hur ett liv som viktstabil är möjligt.. men vad härligt när man verkligen är där! Åh, jag hoppas att du är nöjd med buken och att du blir beviljad låten också!! :)

Myzan

2014-05-24 @ 13:52:23

Postat av: tove

Åh vad bra inlägg! Känns så skönt att du verkligen verkar medveten om det själv också. Jag är i samma ålder som du och har heller aldrig i hela mitt liv stått stilla i vikt. Känns jättekonstigt verkligen och i början var jag som du, smygvägde mig etc. Men nu har jag också tagit tag i det och det är verkligen sååå skönt att leva ett liv fritt från vikttankar!(både positiva och negativa sådana). Att bara vara, och inte vara den som går upp eller ner i vikt är så jäkla skönt! Du kommer klara det galant tror jag! Fortsätt kämpa bara och hitta andra saker som ger glädje i livet!

Svar: Tack ska du ha! Hur länge har du varit opererad? :) jag, jag hoppas att mitt framtida arbete med mig själv kommer att gå bra..

Myzan

2014-05-24 @ 17:46:54

Postat av: Eva

Det är väldigt lätt att bli fixerad - det märker jag själv. Nu är jag bara en bit in på min resa men jag känner mig själv och vet hur jag kan snöa in i min iver att lyckas. Bra att ha någon som stöttar och håller koll så man inte kör i diket.
Lycka till - du har kommit så långt och jag tror inte att du någonsin kommer hamna där du en gång var. Jag är väldigt imponerad av din resa!

Svar: Ja, visst blir man insnöad och fartblind! Efter så lång tid med stor viktnedgång vecka efter vecka så blir det nästan lite som en chock när man helt plötsligt ska vänja sig och jobba med att vara viktstabil.. men jag kommer nog klara det med, men det får ta den tid det tar..

Myzan

2014-05-24 @ 18:05:39
URL: http://www.ovigheten.blogg.se

Trackback