Old habits die hard..

Ja, jag har blivit medveten om en gammal vana som smyger sig på.. Nämligen stress och ätandet under stress!
 
Då jag jobbar inom hemvården är det ingen hemlighet att det är ett tidspressat och delvis stressigt jobb! Det har det varit i vilken stad jag än har jobbat inom hemvården, såväl kommunal som privat.. Så som sagt, stress i yrket är ett faktum..
Och vad händer då med mig när jag är stressad? Jag klarar av stress väldigt bra, jag gillar mitt jobb och har inga svårigheter att fördela tid och prioritera rätt i jobbet. Jag visar inte för dem jag går till att jag har mycket att stå i utan är i nuet hos den jag är.. Jag gillar att ha ett jobb där det händer saker istället för att sitta och rulla tummarna.. Så att ha lite stress kan bara vara positivt för mig iaf.. Men blir det för mycket stress, då slår det ut lite fel.. och i mitt fall så är det maten som påverkas (inte hur jag utför mitt jobb).. Jag småäter!
Är jag stressad har jag mycket svårare att göra de bättre aktiva valen och det slinker mycket lättare ner onyttigheter!
 
Jag vill verkligen inte att det ska vara så, men samtidigt är det en tuff nöt att knäcka.. den är väldigt inprentad sedan många många år tillbaka.. Och som ni själva kanske vet med er, så är det svårt att vara helt rationell när man är stressad.. =/
 
Men, jag är ju väl medveten om detta som ni hör. Så jag är ju på god väg att ta tag i det.. Jag får helt enkelt ta en dag i taget och stålsätta mig när trycket för småätandet trycker på..
På mitt jobb finns det nämligen alltid godis/kakor att tillgå, och det är alltså dessa som ibland då blir svåra att motstå.. Jag säger inte att jag vräker i mig mängder, utan att det blir någon bit.. Heller inte varje dag.. Men jag blir ändå så irriterad när det händer, för det känns inte som ett "aktivt" val att ta den där biten, utan mer som ett invant tvång..
 
Hur gör ni med era gamla matdemoner? Har ni några bra tips på hur man vänjer sig av med dem?
 
Jag är ju liksom inte helt inkörd i skiten så som jag verkligen var för, inte på långa vägar.. Utan detta är en vääääldigt tidig varningsklocka! Och jag gillar att jag numera faktiskt får upp ögonen för problemen innan de hinner bli riktiga problem..
 
 
Jag blev ju som sagt lite nojig då med detta "småätandet" att jag började tänka på hur mycket mat jag faktiskt äter.. Jag mätte upp denna måltiden i dl och det ni ser på bilden är 2dl mat! När det väl låg på tallriken tyckte jag själv att det såg sjuuuukt mycket ut! Men det är det ju egentligen inte alls.. Det är rätt lite..
Jag äter ju alltid min mat på samma assiett hemma och jag brukar inte mäta upp maten.. Men eftersom jag gjorde det denna gången så inser jag att hade jag ögonmåttat upp maten hade jag inte lagt upp lika mycket, utan iaf 1/2 dl mindre!
 
Ibland kan ögonmått bli lite missvisande åt båda hållen.. Hur har ni det med era ögonmått?
 

Kommentarer

Du får gärna lämna en fin liten kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (den visas inte för andra läsare)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0