Nu är det flera av er som hört av er och undrat hur det har gått med allt och varför jag inte uppdaterat.. så jag känner mig väldigt skamsen som inte skrivit på så länge.. tänker på det ofta, men när jag väl ska till att göra det försvinner all lust. Är väl inne i en icke skrivande period just nu..

 

Hur som helst har ju mina armar mått bra och inte varit någonting med alls redan fårn början. de har ju läkt fint och jag tejpar dem nu som man ska göra i minst 6månader. byter tejp när den faller av, eller typ varannan vecka. Märker att min hud inte blir så irriterad då, när jag byter mer sällan.

Själva ärren är fortfarande hårda och jag är ömm där när jag tar på dem. Armarna svullnar fortfarande lite ibland, men jag använder inte armgördeln eller så längre, utan använde den så länge jag "skulle" enligt dem. Och sen har jag trappat ut det mer och mer. Ibland känns det ändå skönt att ha den på jobbet, få lite extra stöd i mina tunga lyft å så.

 

Brösten då.. Jo, sist jag skrev var det ju massor vi fick klämma ur och hålla på med flera gånger om dagen.. Det lugnade tillslut ner sig. Men efter det började min fettväv att dö- fettnekros. Så jag på kliniken fortfarande en gång i veckan och de skrapade/klippte bort sjuk fettvävnad från mitt högerbröst. Det där höll också på länge. Behövde inte hålla på å klämma massor , och behövde inte längre gå på antibiotika. Jag var sjuksriven tom 7/8 och började sedan jobba igen den 8/8. När jag återtgick till jobbet hade jag fortfarande ett litet hål kvar i bröstet som inte hade läkt ännu, men det läkte igen helt efter ytterligare två veckor.

Mitt vänstra bröst har mått bra hela tiden sedan omoperationen pga blödningen som vart, men efter det som sagt helt bra. Det vänstra har ju haft alla möjliga fel och massa bekymmer, men det är så skönt att det är över nu!

Dock har alla dessa bekymmer gjort att det bröstet har blivit mycket mindre än det andra.. det är alltså en stor synlig skillnad, minst en bh-storlek i skillnad.. Detta är något jag oroar mig för att det inte ska bli bra.. Men då jag var på sista ssk besöket då jag fortfarande hade sår så sa hon att oftast återställer kroppen sig naturligt, men att det kan ta några månader för den att återhämta sig. Men om det inte blir fullt så bra som förhoppningen är så får de göra en justering.. (vet inte ännu om det är något som blir gratis korregering pga komplikationer, eller om det är något jag själv får välja att vilja få utfört och då måste bekosta det själv..)
Hur som helst så ska jag ju på återbesök till min kirurg i december, ska ringa i november och boka den tiden till december. Då blir det en sista "besiktning" av mina armar och bröst och då får han/vi ta ställning till hur det ser ut och vad som ska göras sen efter det..

 

I det stora hela är jag väldigt nöjd med allt, även om jag gärna hade sluppit allt krångel och även missödet med att ha två olika storlekar på brösten ett tag framöver.. men det är sånt man inte i förväg kan veta att det ska ske.. Alla vet vi att operationer medför en risk och vi alla väger in om den är värd att ta.. och jag tog ju beslutet själv att det var det. Så nu får jag finna mig i det för stunden och jobba utifrån det jag har och se vad som kan göras åt det sedan..

 

Känner iaf att jag nog inte orkar med en till operation i år, och jobbet skulle nog heller inte bli så glada för det.. men en till nästa år blir det nog. Förutom justering av bröst till samma storlek vill jag som sagt fixa mina lår. Det är dem jag mår som allra sämst av nu, å på ett sätt så ångrar jag att jag inte fixade dem innan det andra, då det egentligen störde mig mer.. men det är väl för att jag väntar på kallelsen från KS att få dem justerade. Det jag kan slippa finansiera själv är jag mer än glad över att vänta med i detta fall.. även om jag bara väntar och väntar..

Men skulle jag  få kallelsen nu att det blir av innan vintern, då kommer jag kontakta dem och säga att jag tidigast gör det i januari. Mitt liv måste fungera ihop med allt också, sjukskrivningar, orken att återhämta mig osv..

Men jag får se när de hör av sig och ta ställning till allt då..

 

I övrigt mår jag väl rätt bra. jobbet rullar på fint och jag njuter av sambolivet. Dock händer det mycket omkring mig just nu, vänner som har det svårt på ett eller annat sätt. Så mycket tid går till att tänka på dem och vad jag kan göra för dem, men oftast kan jag mest bara finnas där som stöd, att prata med, och bara visa att jag finns om och när de behöver det.

 

Denna veckan har jag lite långledigt. Jobbade min "monstervecka" förra veckan, vilket innebär 6av7 dagar förra veckan samt nu i måndags. så 7 av 8 dagar i följd. Så igår var jag ledig, idag och imorgon har jag tagit semester samt att jag skulle vara ledig fredag-söndag på mitt schema. Jag har ju mina semesterdagar kvar då jag va sjuksriven hela sommaren, så jag måste ju plocka ut lite då och då nu..

Detta passade bra ihop med att sambon jobbar skiftvecka, dvs 10dagar i sträck, gör sista dagen idag, sedan är han ledig torsdag-söndag. 

När han slutar jobbet idag ska jag hämta honom med bilen, vi ska åka iväg till Karlstad ett par dagar och bara koppla av. På fredag far vi vidare ner till gbg och ska spendera helgen hemma hos en tjejkompis till mig och hennes snubbe och deras son. De köpte hus och flyttade nu under sommaren, så vi ska dit och se hur de har det. Så man kan säga att vi har minisemester denna veckan :) Ska bli skönt att bara komma bort lite. Man kopplar av på ett annat sätt än när man är hemma.