Delmål

Det här med delmål och belöningar när man har uppnått dem alltså.. Jag är verkligen seeeg på att komma på vad jag ska ha för belöningar, jag är tom. seg på att komma på vilka delmål som är lämpliga att ha!

Jag vet iaf att mitt första delmål blir -10kg, då har jag tänkt att jag ska få gå till frisören och klippa/färga mig..

Sedan har jag funderat på om jag ska ha delmål vid varje tiotal minus på vågen, men det är kanske för tätt då det ev. går ganska snabbt till en början?

Har ni som själv gjort en op några bra tips på hur ni såg på saken och gjorde?
Ni som är i startgroparna som jag, hur tänker ni att ni ska göra, vill ni dela med er till mig med tips? :)

Preventivmedel efter..

Jag börjar må oförskämt bra med mina shakar nu.. Är typ inte hungrig alls längre, får nästa påminna mig själv om den sista shaken för dagen så att jag inte glömmer att ta den.. Å det har bara gått 5 dagar!
Jag får i mig rätt bra med vatten också! Känner mig som en kamel, dricker och dricker för att fylla på mina depåer! ;)

Jag "smygväger" mig varje dag också! (börjar bli en dum vana det där.. måste sluta med det!) På måndag kommer det förhoppningsvis ett fint resultat efter en veckas flyt! :)

Igår var jag iväg på min vanliga vc för att förnya mitt minipiller recept.. Och då kom jag på att fråga om hur det blir vid viktförändringar osv vid en op.. Dock visste ju inte hon hur det blir med näringsupptag/ tablettupptag efter en op, men hon visste att vid viktminskning i allmänhet så ökar hormonnivåerna i kroppen och det börjar även produceras mer ägg- dvs. man blir alltså mer fertil! Hon kunde inte helt svara på om mina tabletter kommer att ge mig fullvärdigt skydd efter en op och tycker att jag skulle ta det med den läkaren..
(Typiskt att jag inte tänkte på att fråga det när jag var i Lindesberg tidigare på dagen liksom!)

Jag har ju läst så mycket om att för vissa funkar inte tabletter alls, att de måste byta preventivmedel till sprutor, spiral eller annat sådant.. Men för vissa funkar tabletterna superbra ändå.. Verkar vara väldigt individuellt det där..

Hur är det för er som är opererade? Funkar tablettform på preventivmedel eller har ni fått byta?
Om ni har kvar samma, har det förändrat sig något vad det gäller "blödningsfritt", fått mer blödningar nu eller är det det samma som innan?

Det är verkligen mycket man ska tänka på inför / efter en operation! Men spännande är det! :)

Besök på Lindesbergslasarett

Då har jag varit iväg på mitt besök på Lindesbergs lasarett idag då! Jag hade fått tid att vara där halv åtta, men när jag var där då så sa de "oj, vad tidig du var" och menade på att jag inte hade behövt vara där riktigt så tidigt..? Skumt att säga den tiden till mig då :P HAHA!
Hur som helst..
Jag anmälde mig i kassan och gick sedan upp till operationsplanerarna som satt på plan två. Där mötte jag några stycket som jobbade där, bla. en som jobbar på uppvaket som var mycket trevlig!
Jag fick 2 remisser, en för massa blodprover och en för EKG. Sedan fick jag beskrivning vart jag skulle gå och ta dessa prover.. Traskade ner en våning, började med blodproverna då de var "akuta", de ville få svar på dem medan jag var kvar där idag.. De tog hela åtta rör med blod ifrån mig! Men det är ju egentligen ingenting emot var de tar när jag ger blod som blodgivare! :P
Sedan blev det EKG, det gick supersnabbt och var inga konstigheter.

Traskade upp en våning igen och lämnade över EKG resultatet och fick sitta ner och dricka min "frukost". Sedan fick jag en hälsoenkät att fylla i, dels för att kunna jämföra med den jag kommer fylla i vid ettårskontrollen, men också för att det kommer att registreras i studier..
Sedan fick jag info om avdelningen, lite om uppvaket osv.. De tog även blodtryck då de kom på att läkaren inte hade gjort det då vi såg vid förra besöket..
Sedan var det bara att vänta på narkosläkaren.
När hon kom, strax efter halv tio så gick det hela ganska fort. Hon frågade mig lite om överkänsligheter, halsbränna, andra operationer (om jag har gjort några). Sedan gav info om gasen de fyller upp en med och att man kan känna lite obehag/smärta vid axlar/under nyckelbenen efter operationen men att det inte är farligt och att det går över.. Berättade att jag är fastande från kl 24, men får dropp via en infart, i samma infart kommer jag även få smärtstillande, förebyggande medel mod illamående samt medlet för själva sövningen.
Alla provsvar kom tillbaka, de var bra, EKG:t var bra och jag fick åka hem igen!

Dag 3

Nu har jag druckit min sista shake för dagen.. Jag har fått in rutinen bra nu med allt (alla shakar och allt vatten) :) Fungerar bra med hungern nu, inte lika hungrig längre och då jag är det mest är på eftermiddagen och då dricker jag en massa vatten så löser det sig..

Känner mig dock en aning svag, men så var det förra gången för mig också.

Imorgon är det dags att åka iväg till Lindesberg och träffa narkosläkaren. Jag hoppas att det inte blir allt för långt besök, eller snarare, att det går bra samt snabbt och smidigt :)
(Måste hem och fortsätta att flyttpacka som en tok! Flyttlasset går nästa lördag.)

Hungrig!

Idag är det ju som sagt min första dag på flyt.. och jag är hungrig! SÅ hungrig! Men jag vet ju att det kommer att släppa, att det kommer att bli bättre om några dagar.. Det är ju inte min första gång på flyt det här..

Har tänkt på en del mat idag.. har tänkt på allt jag kanske inte kommer att kunna äta sedan. Jag har tänkt många tankar som "åh, varför passade jag inte på att äta det där eller det där" "Åh, vad det skulle vara gott med det där".. Men nej! Jag SKA inget annat förutom mina shakar och vatten ha! Jag ska fixa mina 6veckor denna gången och få min underbara belöning för detta!
(6veckor är ju egentligen ingenting emot de 6 månader jag har kört förut! 3månader strikt flyt + 3 månader flyt nedtrappning/ mat upptrappning)..

Jag fixar detta lätt! Det gör jag! Jag ville väl bara få gnälla lite antar jag :P

Ps.
När sambon kommer hem ikväll ska det tas lite mått osv, så förhoppningsvis hinner jag lägga ut en inlägg med detta ikväll!

Sista dagen på mitt gamla liv..

Ja, precis som rubriken lyder är detta sista dagen i mitt gamla liv, för imorgon börjar jag alltså på slutspurten mot OP med 6 veckors Modifastdiet..
Jag känner mig faktiskt lite spänd inför imorgon.. Jag har ju gått på pulver/flyt förr, så jag vet ju att jag kommer fixa det bra.. men i morgon är det exakt 6 veckor kvar till min operation.. DET känns helt overkligt!

Imorgon ska jag väga mig och ta lite olika mått på mig själv för att kunna föra data på detta under resans gång.. :) Vet dock inte om jag kommer avslöja min fulla vikt i kilon för er läsare, det är ju ändå en ganska privat siffra (iaf har jag alltid känt det så).. Har ej bestämt klart det ännu och hoppas att ni har förståelse för det jag väljer..
Kommer självklart att lägga upp bmi och måtten jag tar och förändringarna som händer kring detta..

Jag ska nu avsluta mitt gamla liv med saffransgifflar då jag är helt galen i saffran och egentligen lussekatter och kommer sakna detta denna vinter!

Bye bye old life!

Tankegångar kring operationen

(Förinställt inlägg igen, för ni tror väl knappast att jag spenderar hela min semester framför datorn?) Det känns verkligen helt otroligt det här.. Jag kan nästan inte ens fatta att det är sant, eller att det är så snart, drömmer jag !?! Helt sjukt egenligen! När jag satt där hos läkaren före midsommar och remissen skulle skickas då hade jag väl en förhoppning om att det skulle få ske före jul. Men nu, när jag sitter här och vet om att det faktiskt kommer att ske före jul, då kan jag fan inte tro att det är sant! Jag har läst så mycket om folk som har fått vänta i flera år på att få sina operationstider.. Jag har läst om dem som fixat dem inom 2-3 månader för att de har ringt runt som tokar och legat på.. Jag har varken legat på latsidan eller ringt runt som en galning, men min sker inom 6 månader efter att remissen skickades.. Helt otroligt! :) Jag är så otroligt priviligerad att jag får den här operationen gjord. Jag är så sjukt glad och så otroligt tacksam! Jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att verkligen ta tillvara på denna chansen och inte shabbla bort den (eller hur det nu stavas :P). Jaja, nu börjar ni lessna på mitt malande om hur otroligt glad och förvånad och allt vad jag nu är.. haha! Men det är bara en så jävla stor grej! Ni kan verkligen inte ana hur mycket detta har kretsat i mina tankar det senaste halvåret, och hur tankarna kom smygandes långt före dess också.. Men nu den sista tiden alltså, jag har drömt om det hur mycket som helst, jag har sökt info, skrivit på forum och pratat med andra som varit med /ska vara med om det hur mycket som helst.. Detta är verkligen een STOR del av mitt liv just nu.. Och kommer vara en lång tid framöver.. (men jag kanske inte kommer mala som jag gör nu hela tiden.. haha). Hur som helst.. snart är det min tur och jag är sjukt glad för det!

Mycket att hinna med..

Som sagt fick jag ju ett underbart besked igår! :) Datumet för min operation!
Så det jag har framför mig nu den kommande tiden är detta:

Påbörja 6 veckors Modifast kostersättning, för att gå ner i vikt inför OP samt minska fettet kring levern så de kan se något när de opererar.

Röntgen på Usö: Ska göra en MRCT då jag även ska ta bort gallblåsan vid OP. (Även om jag fått en remiss dit måste jag tydligen ringa och trycka på dem då de kan vara sega med tiden..)

Träffa narkosläkaren: Det gör jag ju den 1 november, och inför det besöket ska jag vara fastande då det ska tas en massa prover. Kommer även bli visad runt på Lindesbergs lasarett där jag kommer att ligga under OP.

Träffa dietisten: Kommer få kallelse till detta.. Men mötet kommer iaf att gå ut på att prata om kost osv efter OP.

En hel del grejer att hinna med före den 10/12 alltså..

Min första "flytdag" är den 29/10 (dagen före min födelsedag).. Då kommer jag även att ta måtten som jag har fått tips om att ta.. :)

Det lönar sig att gnälla lite ;P

Haha!

Jag satt här hemma och våndades för att de inte hade ringt!! Jag var arg, förbannad och ledsen för att de inte gjort som de sa att de skulle! Vi åt mat här hemma, jag satt och gnällde över detta och Joakim försökte komma med smarta råd som bara gjorde mig mer irriterad! (stackars honom som får stå ut med mig när jag är så himla galen!)..

Hur som helst.. när vi hade ätit och fixat och kl var 18.20.. DÅ ringer telefonen! Jag trodde såklart att det var mamma som ringde, men det var det icke! Det var operationsplaneraren som ringde och nu är jag inplanerad för operation den 10/12, TIONDE DECEMBER!!! FATTAR NI?!? Helt sjukt! :)
Fick tiden för mötet med narkosläkaren också! Det blir den 1/11, ska vara där 8.30 och vara fastande inför alla prover som skall tas.. ujujuj..
 
Nu känns det att det närmar sig iaf när man äntligen har ett datum! wihoo för mig! :)

Väntar och väntar..

Vet ni vad det värsta med hela den här processen är? JO, all väntan och ovisshet.. Väntan på kallelse till gruppträff, väntan på kallelse till kirurg, väntan på godkännande.. Och nu, när jag väl har fått ett godkännande.. Ja, då väntar jag lite till.. väntar på att operationsplanerarna från Lindesberg ska ringa och vi ska bestämma tiden för operationen..

När jag pratade med kirurgen så sa han att de skulle ringa under denna eller nästa vecka.. men då jag ska resa bort så sa jag till honom att det vore bra om han kunde säga till dem att de måste ringa denna veckan.. Vilken han självklart skulle göra!
Nu är det TORSDAG och ingen har ringt.. Jag ringde SJÄLV till dem idag efter lunchen på deras telefontid för att höra efter.. Då sa hon jag pratade med att hon kunde se att de hade fått min remiss och att hennes kollega skulle ringa runt under dagen.. Glad blev ju jag då såklart, eftersom jag fick ett bra svar.. Men nu, hallå, klockan är 16.43, tror knappast att någon kommer ringa mig nu!

Hoppas verkligen att de ringer imorgon! Vill ju så gärna få mitt besked innan jag åker utomlands.. Innan jag börjar på mitt flyt så man har något peppande att se fram emot!

BAH! Ännu en dag bortkastad på att vänta..

GBP vs DS

Nu ska jag berätta lite om skillnaden mellan en GBP och en DS.. (så gott jag kan och förstår)..

Gör man en GBP så ser det ut som på bilden här nedan.. Man kopplar bort större delen av magsäcken, lämnar endast kvar en liten ficka (som är ungefär i storlek med en espressokopp). Sedan kopplar man om tarmen upp till den lilla magsäcksfickan. Magsäcken som man har kopplat bort finns fortfarande kvar, och man kopplar på den med tarmen en bit ner på den nya omkopplinge för att man ska få tillgång till galla, matspjälkningsgrejer osv..
Vitsen med denna operation är då alltså att man får en liten liten magsäcksficka kvar att äta med. Vilket gör att man helt enkelt tvingas äta betydligt mycket mindre mat, men oftare.. Sedan eftersom matspjälkningsgrejen kopplas på längre ner så gör det att allt man äter inte hinner tas upp av tarmen och därför passerar ut ur kroppen "oanvänd".. (man har alltså inte tagit upp näringen från den)..

(bilden är tagen ifrån: http://www.cftk.se/vaara-operationer/oeverviktsoperationer/gastric-bypass.aspx)
 
 
Gör man istället en DS så ser bilden ut ungefär såhär.. Man gör först om magsäcken liknande ett rör. Magsäcksdelen som blir över tar man helt enkelt bort.. Sedan så kopplar man även här om tarmarna och sätter dit matspjälkningssystemet längre ner. Men i detta fall tar man bort stor del av tarmarna också, och man kopplar på matspjälkningsystemet så långt ner som typ bara möjligt går.. Så kroppen hinner nästan inte ta upp näringen alls.. (eller jo, men mindre).. Vitsen med denna operation är också att man äter väldigt lite, samt att kroppen har ännu mindre möjlighet att hinna ta upp näringsämnena innan de försvinner ut ur kroppen..
 

(bilden är tagen ifrån: http://www.elsevierimages.com/image/24247.htm)

 
Vad är då för och nackdelarna med dessa två operationer då ur just mitt perspektiv?

Skulle jag genomgå en DS så skulle jag garanterat tappa mer i vikt, men rinsken för undernäring är betydligt högre och detta är en ÖPPEN operation (alltså, de måste öppna hela mig då de gör den och sjukhusvistelsen efter blir mellan 7-10 dagar), sedan är en stor biverkning att man kan få mycket problem med diarréer som kanske aldrig blir bättre..
 
Genomgår jag en GBP så kommer jag också att gå ner i vikt, kanske inte lika mycket som vid en DS, men ändå en hel del.. (och ju mer jag själv kämpar genom att träna, tänka på min kost osv, ju bättre resultat blir det).. Sedan är risken för undernäring inte lika stor.. Den här operationen genomgår man med titthålskirurgi, dvs, de kommer inte öppna upp mig, och man stannar oftast inte kvar på sjukhuset mer än 1-2 dagar..

En nackdel är att man kan drabbas av tarmvred då man har möblerat om så mycket i tarmsystemet.. Men detta försöker de förhindra så mycket som möjligt genom att sy eller häfta ihop slitsarna..

Anledningen till att jag hellre gör en GBP är för att jag inte vill öppnas upp, sedan tycker jag det låter skrämmande med en sååå lång sjukhusvistelse efteråt, samt att både jag och doktorn tror att jag kommer får stora problem med diarréer, vilket inte är så kul att leva med..

Svarade detta hyffsat på era funderingar?
 

Avslöjandet!

Då var det dags att avslöja en stor hemlighet jag har gått och burit på.. Vissa har fått veta om det under tiden, vissa har inte vetat något.. Men nu gör jag lika för alla och berättar det!

Det hela började tisdagen den 5 juni -12 är jag på vårdcentralen i Varberga. Där träffar jag en sköterska för att diskutera mitt problem. Problemet är då min övervikt, som ingen av er har kunnat undgå att jag har..
Vi pratar om det hela, vad jag har gjort för att försöka gå ner i vikt på egen hand osv. Hon tar lite mått på mig, väger och tar mitt blodsocker. Efter ett långt samtal så säger hon att jag ska få komma till en läkare på VC torsdagen den 21 juni (dagen före midsommarafton).
21 juni, jag träffar läkaren på VC. Berättar åter igen för honom om mina försök att gå ner i vikt och varför jag nu är där, jag vill ha en remiss skickad för att få en överviktsoperation.. Det tar inte många minuter det här samtalet.. Han säger slutligen till mig "Du kan inte tänka dig att försöka igen på egen hand?", mitt svar blir "Nej, det kommer inte att gå". Han skickar remissen ner till kirurgen på USÖ.

Sommaren går och jag går på helspänn för att får höra något ifrån kirurgen, men inget händer..
I början av augusti får jag hem en remissbekräftelse i brevlådan som säger att de mottagit min remiss och att jag kommer att bli kallad inom tre månader.
Efter ett par veckor ringer jag till vårdslussen och hör efter hur lång väntetid det är, och om de kan leva upp till vårdgarantin? Kvinnan jag talade med gav mig då ett glädjande besked att hon kunde se att jag blivit kallad till gruppinformation och att jag skulle få hem det brevet vilken dag som helst.. (det kom redan samma eftermiddag).

11 September var jag alltså på gruppinformation nere på USÖ. Vi var nog runt en 100 personer där som alla kom för att få samma info, info om kirurgin för överviktiga.. Jag tyckte väl att det var en bra info, men mycket upprepningar, då jag vid det här laget själv redan var så sönderläst på info ifrån nätet, andras bloggar, forum osv..
Han som talade inför oss avslutade med att säga att vi kommer bli kallade inom 3 månader till kirurgen för en bedömning.
De delade även ut en "Hälsodeklaration" till oss alla som vi skulle gå hem och fylla i och sedan ta med oss till mötet med kirurgen..

Snabb som jag är så fyllde jag i typ hälften redan där under föreläsningen.. Fyllde sedan i resten hemma redan samma kväll..

Så nu var det åter igen bara att vänta på en kallelse..

Efter ungefär 2 veckor ringer jag till kirurgmottagningen och hör lite hur det ser ut i kötiderna, om jag kan förväntas få komma inom 3 månader eller om det kommer att dröja längre.. Jag får svaret då att de just då höll på å kalla dem som skickat in sina remisser i april, men att hon trodde jag skulle bli kallad någon gång i slutet på oktober/ början av november någon gång..
Jag kände mig nöjd med beskedet, vilket betydde att de höll sin vårdgaranti.. Mer kan man ju liksom inte begära..

Fredagen den 5 oktober får jag hem ett brev i brevlådan ifrån USÖ.. Nu börjar jag känna mig lite nervös.. Jag öppnar det och i det står jag att jag är kallad till kirurgen för bedömning redan den 12 oktober (det vill säga, om en vecka från den dagen).. Jag känner mig lättad att jag äntligen har fått min kallelse, men så orolig för att de ska säga nej till mig!

12 Oktober, dagen då jag åkte ner till USÖ för att få min "dom".. Jag hade drömt oroligt hela veckan om allt detta.. drömt att alla andra fick en, men inte jag.. osv.
Men då när jag är på USÖ och sitter och väntar så känner jag mig inte längre så jätte nervös.. Varför skulle de säga nej till mig? Jag har inga svåra sjukdomar som skulle kunna vara till risk vid en operation.. Den är väldigt många som väger mindre än mig som har blivit godkända.. så varför skulle de säga nej?

Jag blir först kallad till en ssk som väger och mäter mig, hon ber mig även att lämna "Hälsodeklarationen" till henne, sedan får jag gå in i ett undersökningsrum och vänta.. Där sitter jag på en stol och väntar på att kirurgen ska komma, jag väntar nog i en 20-25 minuter.. Det kändes som en halv evighet..
Sedan när han kommer in så börjar vi prata lite kring frågeformuläret, han frågar mig lite djupare kring vissa av frågorna.. Han svarar på de frågor jag redan i förväg har skrivit ner..
Vi pratar om två olika typer av alternativ av operationer, det ena är Gastric bypas (GBP), det andra är Duodenal switch (DS).. Han säger att jag kvalar in på båda två.. Vi jämför dem lite, diskuterar för och emot.. Men slutligen säger han: "Jag ser inga hinder att godkänna dig för operation". "Jag tror nog ändå att en GBP skulle passa för dig".

Så då var det bestämt! Jag ska genomgå en GBP!

Nyare inlägg
RSS 2.0